Mellan hopp och förtvivlan

Barfrost är vi vana vid i Skåne, men att det är under tio minusgrader i flera veckor utan någon snö - det är inte kul. Nu när det töar ser man resultatet. Mina stora vackra mattor av vintergröna växter ser mest ut som brunt slafs. Till exempel hasselörten, som bara är en gråbrun sörja med några fläckar grönt i. Samma sak hände för några år sedan och jag trodde då det var kört, men det visade sig att när de gamla bladen rensades bort kom det nya och hasselörten var fräschare än på många år. Inget att göra nu, men det finns alltså hopp!

Mandeltöreln är det värre med. Det drabbas lätt av frostskador och när man klipper bort det fula så uteblir blomningen det året. Detta händer ganska ofta och ibland funderar jag på att helt ta bort denna växt från min trädgård. Men å andra sidan är den inte så lätt att utrota då den sprider sig villigt. Vi får se när jag gör om stenpartiet i vår hur jag ska tackla detta. Trots att jag täckte med granris ser det mesta förfärligt trist ut.

Vårlökarna är min tröst. De verkar klarar nästan hur mycket kyla som helst. Se här två krokusar på väg upp.

Och snödropparna bara sträcker sig mot solen som om ingenting hade hänt. Så är det att ha trädgård, ibland så går det ner och ibland så går det upp.
Varma hälsningar Eva
PS. Du som inte besökt mig på några dagar - scrolla ner så hittar du utlottningen av biljetter till Nordiska Trädgårdar i Stockholm i mars.