En tunn plats

Har du en älsklingsplats i naturen, ett ställe där du känner extra tydlig närvaro? Ett andligt rum där ditt hjärta kan öppna sig för det vidunderliga och vackra?

Då har du en tunn plats.

Begreppet tunna platser finns inom keltisk kristendom och då talar man om platser där Guds närvaro är särskilt tydlig. Det kan vara en fysisk plats, men en tunn plats kan också finnas i tiden, vid ett möte mellan två människor eller kanske i samband med en stark kulturupplevelse, som en musikkonsert.

Själv har jag hittat min tunna plats på Kullaberg, dit jag återvänder så ofta jag kan - under alla årstider. Det är en "hemlig" klippavsats på bergets norra sida där jag känner mig osynlig för omvärlden samtidigt som jag kan iaktta vågorna som rullar in över stenstranden på samma sätt de gjort i tusen år. Jag känner det mäktiga berget fylla mig med sin kraftfulla energi. Det är en plats som ger både lugn och styrka. Blåser det kraftigt händer det att jag ställer mig upp, spänner armmusklerna och vrålar i vinden. Det händer att jag visar min plats för andra, som för Lina Karna Kippel när hon skulle ta bilder på Kullaberg, men de starkaste upplevelserna får jag när jag sitter där med mig själv och det bara är jag och naturen.
Fundera över om du har en tunn plats och vad den betyder för dig.
Varma hälsningar
Eva
PS. Nästa vecka hoppas jag att boken När själen får grönska kommer med posten. Jag ser så mycket fram emot att få hålla det första exemplaret i min hand. Förbeställ på min websida robild.se eller på Adlibris alternativt Bokus.

Vila i andras blommor

 Efter att ha jobbat hårt i en annan trädgård var det skönt att tillbringa helgen i min egen - även om det mest blev ogräsrensning. Men jag hann med ett trädgårdsbesök, till en av mina absoluta favoritträdgårdar, Laila Olofsson på Kullaberg.

 Det är lika härligt att återvända hit varje gång, även om det blommar något annat än när jag var här sist så finns det mycket att titta på. Laila är särskilt duktig på perenner och rosor, men också på att skapa fina kombinationer. Omgivningen med skog i bakgrunden, Skälderviken i fronten samt hus och utsikt bidrar förstås till den underbara atmosfären.

 Austinrosen "Charlotte" visade sig från sin allra bästa sida i Lailas nya "pensionärsträdgård" - hennes eget ord. En liten ny rabatt som hon anlagt framför huset dit hon och maken flyttat sedan dottern tagit över huvudbyggnaden.

Bland alla pärlor (inte minst finns här många fina pioner) föll jag för den här - en frösådd skönhet som visade sig vara halvfylld. Vi får väl kalla den för Laila efter upphovskvinnan.

Tack till Laila och alla andra som ställer upp och öppnar sina trädgårdar - ni sprider både kunskap och inspiration!

Allt gott,
Eva

Två höjdare i Höganäs

 I Höganäs stad har kommunen äntligen satsat på sina parker, både gamla och nya. Sjöcronas park, eller Tivoliparken som vi infödingar säger, ritades för några år sedan om av duktiga Ulf Nordfjell, Sveriges mest meriterade landskapsarkitekt. Den har nu fått växa till sig en säsong och lunden under de stora befintliga träden har blivit väldigt fin.

 Där blommar just nu trollhassel 'Diana' samt julrosor. Härligt med tidig blomning, vilket ju funkar här i Skåne. Den är oemotståndlig tycker jag.

 I stan finns nu också tre små så kallade fickparker inspirerade av Ulla Molin som bodde i Höganäs under många år, fram till sin död, och vars trädgård finns bevarad. I de nya parkerna är det mycket vintergrönt, bland annat idegranshäckar,samt marktäckare av olika slag. Prydnadsgräs och bambu är andra inslag, liksom slingrande trampade jordstigar, precis som hemma hos Ulla.

 För några år sedan skrev jag och Christina Ekman Ljungström som bor i Ulla Molins gamla hus och bevarar hennes trädgård till kommunen och tyckte att de skulle inrätta någon liten park till minne av Ulla i hennes anda. Då fick vi ett ganska bryskt nej, men det är glömt nu - jag tycker bara det är bra att det äntligen blev av och bryr mig inte om vem som tog initiativet.

Det roliga är att dessa både duktiga personer har mycket gemensamt i sitt sätt att gestalta trädgård, faktiskt har Ulf Nordfjell själv sagt att han inspirerats mycket av henne, vilket ju är mycket roligt. Om några år när allt växt till sig bordet det här kunna bli riktiga turistmagneter bland trädgårdsintresserade.
Välkomna hit, och allt gott,
Eva

Otroliga oktober

Efter en varm och skön september började oktober med riktigt höstväder - blåst och regn. Men vi har också fått några soliga sköna dagar och då är hösten som allra härligast! Jag älskar färgskiftningarna, den höga rena luften, daggvått gräs och så förstås alla bär och frukter. Inte bara dem som går att äta utan också alla prydnadsfrukter som min pärlrönn, Sorbus koehneana. Visst är den vacker! 

 Under alla stora squashblad fann jag en enorm squash - ja, det är en normalstor sekatör! Jag vet inte riktigt om den går att äta, men jag låter den ligga framme och bara vara vacker så länge. Kanske kan man skära den i skivor och steka?

I samband med att jag höll föredrag på Tjörnedalagården på Österlen passade jag på att besöka Kiviks hamn och titta på Emma Karp Lundströms äppeltaval - något jag drömt om i många år (men alltid missar för att det krockar med så mycket annat). Det var precis så makalöst fantastiskt som jag drömt om! Otroligt vilka nyanser hon och hennes team lyckas få fram.

Vildvinet sprakat i rött - ännu har vi inte haft frost här i Höganäs men däremot några kalla mornar som lockar fram höstens färgspel. Jag älskar den här tiden när allt börjar falla men ändå har så mycket att ge.

Många växter har fått flytta inomhus i skydd från kyla och blåst. Visst fyller jag växthuset med sånt som ska övervintra där, men allt får inte plats och då blir alternativet vårt "orangeri" - som egentligen är ett rum i bostaden med stora fönster mot söder. Här håller vi lite svalare (ca 18 grader) och det gör att många växter övervintrar fint. Efter jul brukar jag hänga upp belysning men det är så fult att jag helst vill vänta till efter helgerna.

Hoppas ni också njuter av hösten!
Eva

PS. Följ mig gärna på Instagram där jag finns under namnet robilde.

Mormorsfavorit

 Toffelblomma. En växt som jag provade inomhus på 80-talet och lyckades ha ihjäl på tre dagar eller nåt sånt. Sen var den avfärd som trist mormorsblomma. Omodern, svårskött och rätt ful. Men så hände något: häromåret började man sälja toffelblomma på långa blomstjälkar som utplanteringsväxt för den sena våren. Och nu är jag fast. Jag tycker de där svävande bubbliga blommorna i kraftiga färger är som gjorda för att pigga upp en vårdag.

De behöver ganska mycket vatten för att trivas och får inte utsättas för alltför hård frost - då tar särskilt blommorna stryk. De tål någon enstaka minusgrad, blir det kallare får man lägga över fiberduk. Och skulle olyckan vara framme kan man klippa ner de vissna/frusna blommorna så kommer det nya knoppar. Passar du den och knipsar bort överblommat har du en fin växt ända fram emot midsommar. Och då vill man ju ändå byta ut den mot något mer somrigt.
Skön vår,
Eva
PS. Vill du se ännu mer av mina bilder finns på jag på Facebook och på Instagram/Twitter som @robilde.