Trädens tid är nu

Tog med kameran ut i skogen. Och kom hem med minneskortet fullt av stammar. Trädens tid är definitivt nu, när allt är avlövat och mossorna gröna av vinterfukt. Vem kan undgå att tycka att det är magiskt med en knotig gammal ek?

Tallens bark gjorde mig alldeles lycklig. Tallen är mitt barndoms träd, de växte i Talldungen intill stranden där jag bodde som liten och det luktade alltid så gott där. Fast det är svårt att få en tall att trivas i lerjorden i min nuvarande trädgård. Men jag kan ju tack och lov gå ut i skogen och klappa en stam då och då.

Nu blir det boktips igen - inte så vanligt på min blogg och två samma vecka har nog inte hänt förr. Men jag måste slå ett slag för Christel Kvants Trädets tid som ju augustnominerades i fjol. Det är en vacker och tänkvärd bok som jag bara hunnit halvvägs in i. Lagom filosofisk för mig. Och bilderna som tagits av hennes son Viktor Kvant är magiskt vackra - jag skulle önska att de var tre gånger så stora då skulle jag köpa en bok till bara för att skära ut och hänga upp dem på väggen. Boken ligger på en uppslagen katalog från klädföretaget Gudrun Sjödén.

Gudrun har gjort en klädkollektion som heter just Trädets tid, som en hyllning till Christels bok. En av tygerna heter till och med "Kvant". Det enda jag saknar är fina Christel som modell.

 Jag vet inte vem som tar bilderna till katalogen, men de är också underbart vackra. Det är en av anledningarna till att jag handlar där ibland, bara för att få de välgjorda katalogerna. Kolla vilken skog!

Och denna bild är nästan lika poetisk som Christels bok. Man har ju numera dessutom forskningsbevis på att stressen minskar och vi mår bättre av att vistas i en lövskog. Mer träd åt folket!
Allt gott,
Eva

Fria fröer

Idag har jag plockat de här fröerna i min trädgård. Ja, det är bär och fröna finns inuti, men det är inte poängen. Jag tänkte istället berätta att jag tänkte lotta ut dessa fröer till några personer i min lista med "följare" senare i veckan.

 Vad är det då för fröer? Kanske känner du igen växten på denna bild? Jovisst är det en magnolia, nämligen 'Wada's Memory', en korsning med Magnolia kobus. Den tillhör de härdigare magnoliorna och går till zon 4, kanske till och med zon 5 i skyddat läge.

Så här såg det ut i våras när trädet, som är tio år gammalt och cirka 5 meter högt, blommade i min trädgård. Vill ha, vill ha - eller? Jag har provat att så förut och det har gått bra, så du som har tålamod - ta chansen och bli följare om du inte redan är det.

Om du tycker det verkar för svårt med magnolia-sådd kan du istället välja fröer från engelsk vallmo, Meconopsis cambrica, en vallmo som trivs i skugga och halvskugga och gärna frösår sig. Bara att strö ut fröerna på lämpligt ställe och hålla tummarna!
Allt gott,
Eva

Varav hjärtat är fullt

Fick ett energiryck i helgen. Det började redan på fredageftermiddagen då jag inspirerad av ett bokprojekt tog fram sågen. Stora beskärningssågen. Och lååånga stegen. Samt det extremt energiska humöret. Att man kan bli på sådant beskärningshumör? Det gigantiska plommonträdet som skuggar rosor och rabatter låg sämst till. Var tvungen att flytta in stegen till grannen och såga lite från deras håll också. Jag tror jag tog bort hälften av bladmassan. Man kan kanske tro att jag sågat ner trädet helt med tanke på hur det fyllde carporten, men det ser nu ut som ett helt hanterbart fruktträd istället för ett gigantiskt sådan. Vi får se om det klarar pärsen. Kanske blev det för mycket på en gång. Tur jag har ett plommonträd till... Å andra sidan är det ju JAS-tider som är perfekt för just beskärning av stenfrukter. Sedan var det bara att gå loss lite på flädern (tala om "skräpträd" - fast ett härligt sånt) och lyfta kronan på valnötsträdet när jag ändå var i farten.
Lördagens uppgift var sedan självskriven: två fullastade släpkärror till tippens trädgårdsavfallsanläggning. Visst kunde jag gjort ved och flis av alltihopa, och jag sparade några grova grenar som ved, men om sanningen ska fram inte så mycket helt enkelt eftersom sågarmen var trött (!). Och på tippen gör de i alla fall flis och kompostjord av resterna.
Tack förresten för alla goda bloggtips. Några av er ligger redan i spalten här intill och det ska bli härligt att följa era trädgårdsbravader.
Allt gott!
Eva
Christina - din överraskning för att bli följare nr 200 kommer på posten om du mejlar din adress. Alla andra följare, misströsta inte - jag kommer att lotta ut lite saker då och då framöver.

Lindriga skador

Här i Höganäs har vi kommit lindrigt undan de sista nätternas frostknäppar. Så här ledsen såg trebladet ut igår morse, men det reste sig faktiskt igen utan att några spår av kylan syntes. Här och där noterar jag små frostskador, men verkligen minimala mot vad många av er andra visar. Skönt att det inte blev värre - jag lider med alla er andra.

Inte ens körsbärsträdets blomning rådde frosten på. Just nu står trädet i sin allra vackraste prydnad - fullt med vita blommor mot de mörka grenarna. I helgen firar vi genom att äta sushi - vårt lilla bidrag till japansk kultur.



Tulpanerna slår ut nu - ååhh vad glad jag är att jag storsatsade på tulpaner i höstas. Nu får man njuta av resultatet. Det är aldrig fel med tulpaner!
Allt gott,
Eva

Våren på väg

Solen lyser in genom fönstret i mitt arbetsrum och överallt i huset står kvistar som jag håller på att driva i blom. Idag njuter jag av körsbärskvistar. Jag tycker kontrasten mellan de skira vita blommorna och de mörka grenarna med "korviga strumpor" är så fin.

Jag rekommenderar verkligen att driva kvistar. Man kan prova med det mesta, varför inte bara några vinbärsgrenar eller annat du har mycket av.

Allt gott,

Eva

PS. Inget fusk med häftpistolen eller annat idag. Ca två veckor har det tagit innan grenarna som jag klippte av mitt eget träd slog ut. Att duscha dem då och då och kanske också snitta om dem en gång eller två är inte fel.

Sommarens höjdare del 3

Framme vid sista och tredje delen av sommarens höjdpunkter. Denna gången kommer växterna i fokus. Lavendel, helt vanlig Lavandula angustifolia, tog ett ännu starkare grepp om mitt hjärta i sommar. Bara så underbar! Måste nog satsa på ett lavendelfält efter att ha varit på Österlenkryddor i sommar.



Annars började juni perfekt med mängder av underbara buskpioner som blommade.



Chokladblomman är en reprisbild, men den bara blommar och blommar. Satsar på att övervintra den i växthuset.



I sommar fick jag faktiskt tummarna loss och gjorde fläderblomsaft. Otroligt gott!



Luktärterna har varit snälla och producerat mängder av väldoftande buketter. Aldrig mer en sommar utan luktärter!

Detta är första bilden tagen med min nya mobil och motivet är en fylld margerit.

Ett nytt träd "hittade" jag i sommar på Ensamma trädets plantskola på Österlen (ständigt detta Österlen!). Där kallas det portugisiskt päronkvitten, Cydonia oblonga, får päronformade, ludna frukter som är otroligt dekorativa. "Alla" kommer att vilja ha detta när tidningarna börjar skriva om det, jag lovar!

Är ni några som minns hur jag tvingades lägga penséer på komposten i våras för att få tomma krukor till ett fotojobb (det var många som blev upprörda)? Hur som helst, denna lilla terrakottafärgade krabat har klarat sig genom både kasttvång och torka hela sommaren och blommar fortfarande. Tala om att få mycket för pengarna...

Och ja - Agapanthus igen! Ingen sommar har de blommat så frikostigt och stått så länge som i år. Nu ska jag gå ut och plantera om några av dem.

Ha en fortsatt skön helg,

Eva

PS Det skulle vara kul om du ville nämna någon växt som gjort dig extra glad i sommar.