Mat till dem som inget har

 Nu har vi firat jul i dagarna fyra med familj på olika håll. Gissa om det blev mycket mat?! Och trots att vi bara äter och äter är kylskåpet fortfarande fullt. Men det finns de som har det knapert, glöm aldrig det. Själv skänker jag en slant till Rädda Barnen varje månad - så även till jul - och så bjuder jag trädgårdens småfåglar på diverse gott. Mitt fina fågelhus har tyvärr säckat ihop så nu blir det lite mindre charmig men mer praktiska fågelmatare. Det är ju viktigt att fåglarna inte kan sitta och förorena i maten.

Denna fina kula för jordnötter tycker jag är riktigt söt. Jag brukar också lägga ut några äpplen på marken åt koltrastarna. Dessutom har vi låtit bli att gjuta igen ett luftintag som satt ovanför elementet innan vi byggde om köket. Talgoxarna tar sin tillflykt till detta varma ställe och brukar roa sig med att skrämma slag på våra gäster. När fåglarna knackar solrosfröerna mot luftintaget för att komma igenom skalet låter det som om det satt någon med hammare och bankade inne i köksskåpen (men det är tätt så fåglarna kommer inte in i själva huset utan sitter bara i luftintaget). Om vi någon gång flyttar måste jag komma ihåg att berätta detta för de nya invånarna. Så är det väl med gamla hus att de har sina egenheter.
Och kom ihåg att även om det är milt så behöver fåglarna vår hjälp för att klara sig igenom den allra tuffaste tiden.
God fortsättning,
Eva

Stackars lilla hornuggla

Igår var det lite dramatik här i trädgården då vi hörde en duns och en stund senare fann en nackbruten hornuggla ovanpå kaninburen.

Kanske flög den mot ett blänkande fönster, kanske kraschade den in i buren (den ena kaninen är inte mycket större än en råtta) på jakt efter mat.

Den levde när vi hittade den men var svårt medtagen. Men den tittade på oss med outgrundliga svarta ögon innan den blinkade några gånger. En stund senare var den borta.

Sorgligt. Sorligt.

Har kollat med ornitologer och just hornugglor tillhör inte "statens vilt" som man måste skicka in till Naturvårdsverket. Någon föreslog att jag skulle låta stoppa upp den. Lite läskigt tycker jag, men det kanske skulle bli fint. Det är onekligen en vacker fågel.

Kanske fick jag också svaret på varför det varit ont om domherrar och andra småfåglar de senaste dagarna. Om det suttit en hornuggla i trädet ovanför (grannen hade spanat in den där) så har de kanske inte vågat sig fram.

Eva

Fågelvänner

Åh vad jag är lycklig att domherrarna hittat hit i vinter. Annars har vi mest talgoxar och blåmesar i trädgården på vintern. Och koltrastar förstås. Gulfinkarna brukar vara många men syns inte till i år. Men domherrarna med sina röda bröst är ju som julkulor i forsythian utanför köksfönstret. För att fånga dem på bild måste man dock fota genom fönstret, men det får duga.



Koltrastarna blir nästan som kompisar, de brukar skutta efter mig när jag är ute och gräver. Alltid kan det väl komma upp en och annan mask antar jag att de tänker. Nu äter de gärna nypon och äpplen när de inte sitter och burrar upp sig i oxelhäcken.



En liten rödhake har vi också. Han/hon ser alltid så ensam ut eftersom den aldrig har sällskap av någon av samma art till skillnad från de andra fåglarna som bor här. Liten och söt är den i alla fall.




Jag lägger både frön och äpplen på marken till fåglarna. Det är inte alla som vill äta direkt från fågelmatarna. Har också funderat på vad man ska kalla fru domherre, domfru eller?
Ha en skön vecka i väntan på julen!
Eva