Den nya tidens bibel

Häromdagen kom det ett mejl med rubriken Den nya tidens bibel. Jag blir lite nervös när jag läser orden, är det verkligen till mig?

Men, jo, det är det. Och så här skriver kvinnan (som jag låter vara anonym, men som jag fått tillåtelse att citera): "Vilken fantastisk bok du skrivit. Först tänkte jag efter att ha läst några rader "suck, ännu en bok som bara innehåller en massa ord som jag inte orkar bry mig om" . Men så läste jag ändå vidare. Och jag kan nu inte släppa boken. Jag vill berätta om den för alla. Jag vill ge bort i present. Jag vill ha den vid min huvudkudde. Denna bok är den nya tidens bibel."

I ett par dagar nu har jag förberett mig för ett föredrag som jag ska hålla på Psykiatridagarna i Vänersborg (15 november), och även om ämnet är aktuellt i mig hela tiden, måste jag inför varje föredrag stanna upp och tänka igenom vad jag vill förmedla. Ibland blir jag osäker på om det "håller", men jag har lärt mig att det är en del av processen, ett sätt att öka koncentrationen och skärpan i föredraget.

Det känns skönt att ta fram mejlet och läsa vidare:  "Mycket av det du skriver är inte nytt för mig utan en uppfräschning av vetenskaplig fakta jag själv använt mig av, men mycket i boken är nytt för mig. Som växternas kommunikation. Så spännande!! Får lust att veta mer. Hortonomen i mig vaknar. Har mer än halva boken kvar att läsa. Gläder mig enormt. Så lättläst samtidigt så viktig och användbar med dom små tips och anekdoter av sorg och ångest och där naturen hjälpt. Jag är den förste i kön att hålla med om naturens viktiga betydelse för människan."

Jag tror verkligen på det här ämnet. På att det hjälper att gå ut. På riktigt. Att ta in naturen med alla mina sinnen. Så här på hösten hamnar jag lätt i svackor och kan ligga vaken på nätterna och grubbla. Då vet jag att jag måste sakta farten (fast tempot jag håller är lägre nu än under vår och sommar), ta en långlunch och ge mig ut på promenad.
Det hjälper mig. Alltid. Och så hoppas jag att jag ska få fram det jag vill på föredraget imorgon, även om jag är skribent i första hand och föredragshållare i andra.
"Glömde säga att du är så bra på att få med mycket med få ord. Och på att blanda den  hårda vetenskapliga faktan med mer humana mjuka tankar. Inget svårt och krångligt. Jag vet ju hur mycket jobb som ligger bakom en sådan här text. Och du har fått fram det så himla bra så att alla orkar läsa och kan hänga med. Snygg design och lättläst som sagt. Och så viktig." avslutar kvinnan i mejlet.
Tack M, nu är det du som hjälper mig!

Allt gott till mina läsare och åhörare.
Eva
PS. På torsdag föreläser jag på Hjärups bibliotek utanför Lund. Kl 19.15. Det blir samma tema, men något kortare, fast med samma chans att ställal frågor och köpa en signerad bok. Välkommen! Bilderna i boken och i det här inlägget är tagna av fotograf Lina Karna Kippel.

Vårens hetaste bok

Jippi!

Nu kan jag äntligen avslöja namnet och omslaget på vårens hetaste bok - Chili - 222 sorter att odla och äta som ges ut på Bonnier Fakta. Boken har jag skrivit tillsammans med Kerstin Rosengren som varje år odlar 300 sorter på sin gård på Österlen.

Tillsammans med fotograf Pernilla Bergdahl har jag varit på plats hos Kerstin för att se hur hon sår, drar upp och odlar sina plantor. Där har vi också fotograferat mängder - 222 olika - chilisorter, från de allra mildaste till världens just nu hetaste chili. Vi har också haft chiliprovning och smakat oss igenom en rad heta rätter och godsaker, bland annat Kerstins himlagoda chilikakor. Givetvis tipsar vi också om hur du kan förvara chili på bästa sätt.

Boken kommer i handeln till våren, men det finns en möjlighet att förköpa den redan nu för den som är medlem i gruppen Chiliklubben på Facebook, med en liten rabatt dessutom. Så vill du ha en julklapp till dig själv eller någon annan, gå med i gruppen och få en direktlänk till Bokus där du kan beställa redan idag.

De allra varmaste hälsningar!

Eva

Naturens under

Så skört, så ömtåligt. Och så oändligt vackert. Idag blir det bara en enda bild - men den betyder desto mer för mig.
Att stanna upp och titta nära på någonting, studera det i detalj och förlora sig i tiden, det händer mig nästan enbart utomhus, i trädgården eller naturen.
Den här lilla frökapseln - nästan som en växternas livmoder tänker jag - fann jag i växthuset när jag städade ut det i helgen för att göra plats till alla växter som ska övervintra där inne. Titta på dess fina mönster, hur naturen har designat den för att hålla ihop tillräckligt länge för att blåsa iväg och landa på en bit öppen jord.
Där, på jorden, kommer den snart att förmultna och fröna som ligger på botten kan gro och skapa nytt liv. Visst är det fantastiskt.
Det är en tomatillo, eller var. Rättare sagt. Ska bli. Så makalöst och så enkelt fungerar naturen.
Allt gott,
Eva
Om de här funderingarna tilltalar dig, läs mer i min bok När själen får grönska.

Trädviskaren

Talar ni med era krukväxter? Om svaret är ja, då är vi två - minst. Jag tror det är ganska vanligt. Kanske är vi inte lika många som talar med träden, som hälsar på dem när vi kommer gående, ber om ursäkt när vi beskär dem (och förklarar varför) och söker tröst hos dem när vi behöver det.

Förra året gick jag en kurs i naturkommunikation hos Charlotte Wallenborg på Österlen. Hon driver företaget The Willow tree och lär bland annat ut hur man talar med träd.

För mig kändes det spännande och intressant, men det var också utanför min bekvämlighetszon. Jag, som oftast är rationell och vill ha förklaringar till allt, skulle jag tala med träd? Och skulle de svara mig - skulle jag få skäll för alla gånger jag klipper dem?

Det visade sig inte alls vara särskilt märkvärdigt, än mindre konstigt eller knasigt. Tillsammans med Charlotte och mina kurskamrater gick jag helt enkelt ut i skogen (undersköna Stenshuvud var vi oftast vid) och satte oss under var sitt träd. Där satt vi med oss själva och trädet i ungefär en timmes tid och bara var. Ett slags meditation kan man väl kalla det för. Vissa av kurskamraterna hade gjort det här förut och bytte verkligen tankar med sina träd och fick råd och tips. Jag kände mig först lite misslyckad som inte nådde lika långt. Men jag upplevde saker på ett annat sätt, och det var okej lovade Charlotte!  Under den starka eken kände jag mig trygg, vid den yviga enen upplevde jag ett djupt lugn och intill den väldiga tallen glad och förväntansfull. Och när jag tvivlade på att det verkligen var ett slags kommunikation med växterna, då kom det - efter en hel timmes tystnad - ett enda ord till mig: Tålamod!

Om du tycker det låter hokus-pokus så tillhör du säkert de rationella, precis som jag. Vi som vill ha vetenskapliga belägg. Men det finns sådana med - bevis på hur träden kommunicerar med varandra både med dofter, underjordiska svamptrådar och kemiska signaler. De kan till och med göra ljud och förstå sin omgivning. Inte så långt ifrån hur vi människor fungerar - vi är mycket mer kemi än vi går runt och tror. Men frågar du ursprungsbefolkningar som indianer och samer, då vet de så oändligt mycket mer om den här kommunikationen än vi så kallat civiliserade människor som inte vet ett smack, eller bara lite grand.
Tänk om det faktiskt är så att vi skulle kunna kommunicera mycket mer med träden om vi bara tog oss tid att lyssna till dem och förstå hur de pratar med oss. Lägga lite tid på att förstå hur de fungerar istället för att försöka hitta liv på andra planeter. Här har vi varelser som kan skapa energi av solljus, inte påverkar miljön eller klimatet negativt och dessutom verkar ganska fredliga (fast de kanske ser oss som en "matresurs" - vi ger dem ju koldioxid, som de å andra sidan skulle kunna få utan oss. Vi skulle däremot dö ut om växterna slutade producera syre.
Jag har i alla fall börjat tro att det går att vara en trädviskare, en person som talar med träd. Börja med ett krama ett om det känns lättare. De som vet säger att man ska stänga av tänkandet och bara vara när man är tillsammans med träd. Och det får ta tid att lära sig, man cyklar ju sällan första gången man sätter sig på en tvåhjuling.
Allt gott,
Eva
PS. Nu kommer min nya bok När själen får grönska vilken dag som helst, och jag är lite prillig av förväntan tror jag. Vill du ha ett signerat ex så kan du beställa i min webshop. Jag skickar så fort jag kan, kanske redan under den här veckan. (Hoppas, hoppas!) Charlottes företag når ni på hennes hemsida.

Det krävs två för att dansa

Den senaste veckan har det varit mycket fokus på mig och min nya bok När själen får grönska. Sedan jag i måndags deltog i Fråga Doktorn i SVT har jag överöst av fina kommenterar, mejl, telefonsamtal, människor har stoppat mig när jag varit ute och gått och sagt snälla saker, det har kommit meddelanden på Facebook och här på bloggen har ni skrivit så underbara saker. Det som särskilt berört mig är att så många känner likadant och har berättelser om naturen eller trädgården att dela med sig av. Jag är lättrörd och det har kommit en och annan tår i ögonvrån, men också många leenden.

Jag har inte hämtat mig än. Det är svårt att ta beröm!

Som tur är behöver jag inte bära alla snälla ord själv utan kan dela dem med en rad personer som varit med och gjort boken. Den viktigaste av dem är fotograf Lina Karna Kippel. Jag kontaktade henne i ett tidigt skede och frågade om hon ville vara med och göra den här boken. Det innebär att hennes bilder inte bara är illustration till min text, utan fristående bilder som harmonierar med innehållet i boken. De ger hennes bild av hur det är att vara i trädgården och naturen.

Jag tycker hennes bilder har en alldeles särskild magi och tillför boken en extra dimension. It takes two to tango!

Dessutom har vi haft så kul ihop. Det är nödvändigt att ha en del sittfläsk när man ska skriva böcker så att man kan sitta på rumpan och få ner alla bokstäver. Men den roligaste biten är ju att vara ute och samla inspiration och upplevelser som kan komma till nytta när man sedan sitter och skriver.
Ibland får jag ställa upp som fotomodell och det kan bli ganska dråpliga bilder ibland som inte riktigt passar i boken eller någon annanstans. Men då har vi kunnat skratta och gott och ur den lusten kommer ofta någonting annat bra.
Andra viktiga personer är förläggare och redaktören på bokförlaget Bonnier Fakta samt en rad människor som jobbar där med det tekniska samt marknadsföring och administration samt frilansande formgivaren Klas Kihlberg. Tillsammans gör vi en bok och får ut den i bokhandeln. Till dig och alla andra som jag hoppas vill läsa den - och njuta av bilderna!

Allt gott,
Eva
PS. Nu är bara ett par veckor tills vi äntligen får hålla boken i handen. Som vi längtar! Vill du förhandsbeställa gör du det här eller här.

Doften - en tidsmaskin

Dofter är de bästa tidsmaskinerna. De kan kasta oss tillbaka i tiden och minnas förra sommaren eller hur det luktade i farmors skafferi. Det sägs att doftminnet är det som stannar allra längst i hjärnan, och som går att plocka fram långt efter det att själva upplevelsen av doften ägde rum. Kanske är det därför som alzheimerpatienter kan bli lugna och avspända om de får en bukett med blommor som växte i deras barndoms trädgård.
Den här bilden tog Lina Karna Kippel av mig när vi besökte Göteborgs Trädgårdsförening i fjol. Och vad är väl ljuvligare än att doppa näsan i en ros och dra in doften. Samtidigt som den fyller lungorna med rosendoft som händer något i både hjärnan och hjärtat! Jag känner mig glad, lite fnissig faktiskt, och avspänd på samma gång. En känsla som ligger nära den glädje som barnet känner, ren och opåverkad.
Det är de eteriska oljorna i växterna som bär doften som både är till både för att locka insekter som ska pollinera växten och som försvar mot skadedjur, svampar och bakterier. Samlingsnamnet för dessa ämnen är fytoncider, och de fungerar som växternas egen antibiotika.
Faktum är att när vi drar ner fytonciderna i lungorna så fungerar det även antibiotiskt på oss genom att stärka vårt immunförsvar. Allra mest rik på fytoncider är barrskogen, så dra ett extra djupt andetag nästa gång du vandrar förbi en gran eller tall! De eteriska oljorna påverkas oss både fysiskt och känslomässigt. Till exempel blir man lugn av lavendel, fokuserad och jordad av talldoft och pigg av citron- eller mandarindoft.
Det går även att köpa eteriska oljor på flaska, men välj ekologiska, naturliga eteriska oljor av hög kvalitet. Dessa kan du blanda i lite neutral olja som jojobaolja eller mandelolja och använda istället för ansiktskräm eller kroppslotion. Eller smörj in fotsulorna med den - där tas oljorna upp väldigt bra!
Allt gott,
Eva
PS. Plocka gärna in en bukett snödroppar nu när de tittar upp ur jorden. Vänta ett par timmars tills de stått i värmen ett tag och stoppa sedan näsan i de små blommorna. Hur doftar det? Vad känner du?

Att behålla barnet inom sig

Jag känner igen ett riktigt bra klätterträd när jag ser det. Redan som liten tjej älskade jag att klättra i träd, inte ens ett fall från hög höjd (jag kastade mig som Tarzan till en gren, som tyvärr var rutten och knäcktes rakt av och det var rena turen att jag landade oskadd på båda fötterna) fick mig att sluta.

Än idag kan jag få ett ryck och klättra upp i ett träd bara sådär. I somras besökte jag och fotograf Lina Karna Kippel Jonsereds trädgårdar utanför Göteborg och där stod denna fantastiska lind som jag snabbt for upp i, utan att reflektera över varför. Trädets dragningskraft var oemotståndlig, som om det kallade på mig.

I min nya bok När själen får grönska skriver jag mycket om träden och hur de kommunicerar både med varandra och med oss. Jag vet inte hur kontakten går till, men jag känner att den finns. En sak är säker och det är att träd har en form av intelligens som vi borde utforska mera, av alla de miljarder som läggs på att ta reda på om det finns liv i universum borde några gå till dem som försöker förstå hur träd och andra växter kommunicerar. Tänk om vi skulle kunna tolka deras språk bättre. Då skulle träd som den här gamla linden kunna berätta självupplevda minnen för oss om vad som hänt flera hundra år tillbaka i tiden. Undrar vilka fler som suttit här?

I tv-serien Den vita stenen fanns ett träd där barnen kröp in och gömde sig för omvärlden. Och högt här uppe i trädet kan jag sitta och känna mig osynlig på samma sätt som Fia och Hampus samtidigt som jag har full koll på vad som händer nedanför, till exempel om någon annan är på väg upp. Jag känner mig trygg här i lindens famn, pulsen går ner och jag är totalt närvarande i mig själv.

Nästa gång du lägger märke till ett särskilt träd, stanna vid det en längre stund, öppna ditt hjärta på vid gavel och se om du kan höra, känna eller på annat sätt uppleva vad trädet har att säga dig. Det går lika bra att luta sig mot det, eller sätta sig vid dess fot, som att klättra upp.

Tycker du att de här tankarna låter spännande så finns det mer att läsa i min nya bok När själen får grönska som kommer ut i mars på Bonnier Fakta.

Bilderna är förstås tagna av Lina Karna Kippel, som snällt stannade på jorden och väntade ut mig.
Allt gott,
Eva
PS. Klättra inte högre än att du kan komma ner på egen hand igen. Efter snabbklättringen i Jonsereds-linden insåg jag plötsligt att jag är 52 år och att det är lättare att ta sig upp än att ta sig ner. Men det gick fint tack och lov. Och jag kan inte lova att jag inte gör om det. ;)

Framåtrörelse kräver hållplatser

"Reflektera över vad ordet återhämtning betyder för dig. Hinner du vänta in dina tankar? Känn efter på vilka ställen i kroppen du kan känna din puls. Framåtrörelse kräver hållplatser. Unna dig en andhämtningspaus."

Så skriver jag i min nya bok När själen får grönska som kommer ut i mars på Bonnier Fakta. Det var ord som direkt fick fotograf Lina Karna Kippel, som tagit alla bilder till boken, att tänka efter lite extra. Det är så lätt att glömma att sätta sig ner och bara tänka, eller släppa tanken fri, som jag hellre vill uppmana till. Vi tänker så mycket viktigt hela tiden att det behövs gläntor för tankar och känslor som varken är resultatinriktade eller frammanade, utan bara får komma av sig själv. Kanske blir det inte mer spännande än vad de är att stå på en hållplats och vänta på bussen. Men då får det vara så. Det är också okej.

Om du är nyfiken på boken så följ min blogg här (prenumerera gärna på inlägg) eller förbeställ boken redan nu: http://bit.ly/2kzo6BE

Allt gott,

EvaPS. Bilden där jag sitter på bänken är tagen på Kullaberg, just där berget stupar ner i havet. Här är luften fri och tankarna kan segla ut över Öresund.

Odla ekologiskt

 Nu är den här! Min nya bok om ekologisk odling handlar förstås om hur du odlar det du vill äta på ett sätt som är hållbart för både dig, din trädgård och miljön. Du får till exempel veta varför du ska välja ekologiska fröer och vilken jord som är bäst att använda. Men boken innehåller också en massa tips om hur du ska tänka när du odlar prydnadsväxter som träd, blomsterlök och perenner och varför biologisk mångfald är viktig. Dessutom finns det tips på alternativa bekämpningsmetoder mot skadedjur. Du kan köpa boken här och här. I serien finns ytterligare fem böcker: Odla i pallkrage, Perenne - skapa med växter, Växthus & Uterum, Odla ätbart sant Beskära träd & buskar.

Lite senare i vår kommer boken också på danska, det tycker jag är särskilt roligt för då finns hela serien om sex böcker både på danska och svenska. Odla i pallkrage finns även på finska och norska.
Bilderna till Odla ekologiskt är tagna av Pernilla Bergdahl och för layouten svarar Camilla Arvidsson. Den är utgiven på Massolit förlag.

Allt gott,
Eva

14 För lilla hjärtat

Hagtorn, Cratageus, är dagens ört. Måste erkänna att det inte är ett te jag dricker särskilt ofta - men så är det, man har sina favoriter och andra blir liksom stående i skåpet. Hagtorn är en ört som stärker hjärtat och balanserar hjärtrytmen. Det vidgar kranskärlen och ökar därmed genomblödningen av hjärtat. Särskilt bra om man har konstaterat (ofarliga) dubbla hjärtslag av läkaren, till exempel. Allvarliga hjärtproblem ska man förstås inte experimentera själv med.

Smaken är okej, det är inget gott te men smakar inte heller illa. Däremot har jag svårt för doften och kommer nog inte att använda detta så ofta i fortsättningen heller - om det inte skulle behövas för att få hjärtat att slå jämnare förstås.

Boken Örtte & Huskurer har jag skrivit tillsammans med naturläkare Mette Bohlin som använt örtte i över 30 år och har goda erfarenheter av detta. Själv har jag medvetet använt örtte i ungefär fem-sex år (innan dess drack jag det mest för att det var gott) och hela tiden lär jag mig att uppskatta nya örter och användningsområden. I boken, som är nästan 300 sidor tjock, finns det även med fruktte och te på exotiska växter (som går att få tag på här i Sverige). Vi skriver också utförligt om hur olika organ i kroppen fungerar och hur du kan stärka dem samt om annat som är bra för hälsan. Boken handlar du i vilken bokhandel som helst, vill du ha den snabbt så rekommenderar jag att handla i min webshop där jag ser beställningen omedelbart och levererar samma dag du har beställt och betalt.
Allt gott,
Eva

Dag 3 Det eviga teet

Dagens örtte är daggkåpa, eller rättare sagt jättedaggkåpa, Alchemilla mollis, som jag skördat från rabatterna i min egen trädgård. Denna perenna - eviga - växt har i århundranden använts av kvinnor för att minska besvär som mensvärk och kraftiga menstruationsblödningar. Daggkåpa innehåller garvämnen som gör att den är sammandragande och är dessutom koagulerande vilket gör att daggkåpa påskyndar läkning vid mindre sår (både urvärtes och invärtes). Teet lindrar också klåda och är kramplösande.

Tack vare garvsyran så är daggkåpe-te en aning strävt och lite beskt, men det smakar också blommigt och friskt så det är inte oangenämt att dricka. Den som har kraftiga mensblödningar kan dricka en kur på ett par koppar om dagen i 4-6 veckor för att lindra besvären. Ett avsvalnat te fungerar utmärkt att badda på sår eller kliande utslag. Det anses också ha föryngrande verkan. Förr samlade man upp daggdropparna från daggkåpans blad och använde som ansiktsvatten för att minska rynkor, Säkert kan den sammandragande effekten ha hjälpt till där.

Både blad och blommor kan användas till te, bladen ger ett något strävare smak än blommorna.

Läs mer i boken Örtte & Huskurer!

Allt gott,

Eva

Örter, te och böcker

Nu är de skördetid! För att få ihop mitt huskursapotek inför vintern måste jag plocka mängder av örter och andra växter. Förra veckan var det dags att skörda lindblom - det är verkligen en väldigt kort tid det går att plocka dessa. De ska vara utslagna, men inte vissna, vilket går på bara några dagar.

 Älggräset blommar längre och kan plockas under några veckor. Just på denna plats är det dock förbjudet att plocka eftersom det är ett naturreservat, men efter lite letande hittade jag en annan växtplats som nu blir min nya "älggräsplats". Jag har det så med alla mina favoritväxter, att jag har olika platser som jag återvänder till. Därför är det också viktigt att inte plocka rent, det får gärna frösåsig/sprida sig så att jag kan komma tillbaka nästa år. Just lind och älggräs är dock svårt att utrota, men t ex kamomill bör man vara mer varsam med.

 I år har jag plockat extra mycket eftersom jag också plockar till en del försäljning. På lördag 25/7 står jag hos Vikentomater utanför Höganäs kl 9-16 med såväl bok som örtteer till försäljning. Det blir även gratis provsmakning av olika örtteer och fruktläder. Den 6 september kommer jag att finnas på Höstmässan i Ängelholm (med det som finns kvar).

Självklart har jag med boken som jag gärna signerar till dig, om du köper ett ex. I boken finns alla tips om hur man känner igen växterna, hur man odlar och/eller skördar (mycket är vilt men mycket går också att odla själv), torkar och förvarar, samt förstås hur man gör sitt te. Dessutom berättar vi vad de olika växterna är bra för och hur du kan stärka det friska i din kropp. Boken finn också att köpa i min webshop.http://robild.se/
Fortsatt skön sommar!
Eva

Jag drunknar

 Jag har varit på ett par dagars pionresa och det kan inte hjälpas, det känns som att jag drunknar i ett ljuvligt av av kronblad. Och det finns många älsklingar bland pionerna, men mest av allt tycker jag om dem som är alldeles för mycket och rymmer hundratals kronblad.

Det känns som att jag skulle kunna äta dem, som om de vore av mjukglass eller nåt.

Man trycker näsan djupt, djupt i deras inre, drar ett andetag ända nere från magen och sen vill man liksom aldrig andas ut igen.
Nördigt jag vet, men sån är jag.
Tack och lov att det finns många pionälskare där ute som bjuder in mig till sina trädgårdar, jag har fler att besöka under de närmsta två veckorna!
Allt gott,
Eva

Vinnare utsedd

 Tack alla som gillat och delat och på olika sätt spridit informationen om boken på bloggar, Instagram Twitter och Facebook. Över 150 personer deltog i utlottningen som vanns av Maria Lindqvist.

 I boken kan du bland annat läsa om citronmeliss, en ört som gör gott för både kropp och själ.

 Det handlar också om aloe vera, en växt som gör nytta både invärtes och utvärtes.

Boken går att beställa i vilken bokhandel som helst, bland annat på Bokus och Adlibris. Men går också att köpa direkt av oss för 240 kr på www.robild.se.

Allt gott!
Eva

Våndor i bokvärlden

 Just nu håller min nästa bok att ta form. I nästan tre år har jag och min kollega naturläkare Mette Bohlin jobbat med en bok om örtter och huskurer. Så när man tycker att man nästan är klar återstår det att göra ett register. Jag avskyr nämligen faktaböcker som saknar register - det är som att lämna läsaren i sticket tycker jag.
Eftersom vi ger ut boken på eget förlag finns det ingen annan redaktör än jag själv som gör slitjobbet. Alltså måste jag göra ett register över de 300 boksidorna. Det handlar om att välja vilka ord som ska vara uppslagsord (örtte går bort till exempel för det skulle bli omöjligt att slå upp när det står på var och varannan sida) och försöka tänka hur läsaren tänker, vilka ord vill han/hon slå upp? Olika örter? Ja! Olika krämpor? Ja. Olika kroppsdelar? Ja, kanske det, så det måste med. Varenda vitamin och mineral? Nej, det blir de som vi lyfter fram lite extra i boken. Varenda grönsak och frukt? Samma där. De med läkande effekt har företräde. Det blev totalt cirka 350 uppslagsord som sedan ska sökas sida för sida i de 300 sidorna och läggas in i registret. Ja, det tar ett par arbetsdagar bara detta.
Men nu är det klart! Sista ordet blev östrogen.

Att välja bilder kan också vara svårt, men är mycket roligare. En dag 2013 gjorde vi utflykt till Mölle med vårt örtte i termos. Mitt i kalla vintern tog vi några riktigt fina vinterbilder, men just den här kommer inte med i boken.
Titeln är Örtte & Huskurer och boken kommer ut i mars. Jag längtar! Hoppas ni gör det också!

Allt gott,
Eva