Damm didamm damm

 Det är något alldeles särskilt med en damm i trädgården. Så här på våren när magnoliorna speglar sig i vattnet är det rent magiskt.

 Kabbelekan som blommar, hornsärven som flyter på ytan och grodan (ok, fusk) som njuter på en sten.

 Om det inte vore för att de bilderna togs för tre, fyra år sedan och att dammen i år var både igenväxt och tom på vatten efter en läcka. Jag var tvungen att byta ut duken eller ta bort dammen helt. Och eftersom växterna invaderat dammen och gjort att jag knappt haft någon fri vattenyta de senaste två åren blev beslutet att ta bort dammen för gott.

 Tillbringade två heldagar med att dra loss den gamla duken som låg nästan en meter upp över kanten. Det var kämpigt att få upp den, inte minst på grund av alla rötter som växt över (just de växter som jag ville ha där men som det så småningom blev för mycket av.

Jag kunde konstatera att grundarbetet var gediget gjort med en botten av sand som skulle förhindra läckage (och stod emot i över tolv år) och en hylla för växter att växa på. En djuphåla för fisk (El paso blev nio år men sedan han dog har vi inte haft fisk vilket kan ha bidragit till att dammen växte igen.)

Nu har jag fyllt igen med kompost och jord och de ser naket och fult ut - inget att visa ännu. Fast några rosor och pioner har jag redan planterat ut. 

Jag har dock sparat en liten hörna för en eventuellt ny damm, eller kanske bara ett vattenblänk i någon form. Ett tag tänkte jag gjuta en fågelbad typ Ulla Molin, men jag är inte säker på att jag kan få det att bli tillräckligt snyggt. Tänker att jag har en skyldighet till alla fåglar, insekter, katter (grannarnas) och igelkottar som brukade komma hit och dricka. Plus att det är så underbart vackert med vatten i trädgården. Grunnar dock ännu på konstruktionen, så har ni tips så tar jag gärna emot det! Och jag längtar efter att kunna återplantera en vit kabbleka som kan få spegla sig i vattnet.

Allt gott!
Eva

Sommarens höjdare del 1

Jag vet inte hur ni haft det, men min sommar har varit fantastisk. Nu när det är 1 september tänkte jag försöka sammanfatta höjdpunkterna. Det får bli en miniserie i tre delar eftersom de är så många. Jag börjar med människorna - mötena, det är viktigast för mig. Alla de människor jag har som nära familj och vänner, som jag jobbar med eller möter tillfälligt - att känna samhörighet och kärlek till dessa är det viktigaste i mitt liv.
För några veckor sedan var jag och fotograf Annika Christensen inbjudna till Trädgårdscoctail-party hos Thord och Carina Ohlsson på Ulriksdals trädgård i Kivik. Vilka fantastiska möten med både värdparet och alla andra gäster. Tack för att jag fick uppleva detta!



Under inspelningen av Odla med Stadsgrönt i P1 har jag också haft förmånen med att arbeta med underbara människor. Här är det programledare Petra Quiding som intervjuar Theo och Irma. Jag hoppas de lyckades med sina sticklingar!



En liten gåva kan betyda mycket. Denna fina trädgårdsmugg fick jag av en väninna och varje gång jag dricker rosente eller något annat ur den så tänker jag på henne - och på mina rosvänner, faktiskt!


Häromdagen var jag och min underbara mamma och besökte Lehel och Susanna Kosa på Bohus Perenner utanför Båstad. Det är alltid lika inspirerande och Lehel älskar verkligen sina plantor, kanske allra mest funkiorna.

Denna skönhet heter 'Austin Dickinson'. Vill man se mer av hostorna och träffa Lehel kan man även besöka Höstmarknaden i Ängelholms hembygdspark nu på söndag.

En upplevelse var det också att träffa mannen som sålde mig en gräsklippare, när jag fick en planta av gojibär på köpet.

Tidigt i juni träffade jag en mängd trevliga kolonister på Höganäs eget koloniområde. Något som värmde i hjärtat.

Svenska tomater har en lång säsong och Vikentomater utanför Höganäs besöks i princip varje vecka från maj till november. I sommar mötte jag även min gamla keramiklärare Klase hos Vikentomater där han skapat denna härliga tavla.

Familjen betyder förstås mest. Att köpa nya fiskar till dammen med Alice tyckte vi båda var kul. De har inte blivit tama, men kan numera skymtas då och då.

Min käre man har byggt en spaljé som ska stötta mina stora klätterrosor vars tidigare stöd i form av gamla fruktträd har gjort sitt.

Många blev säkert utanför detta inlägg, men ingen är glömd. Tack för alla underbara möten i sommar - jag hoppas vi ses snart igen.

Eva

Nya invånare

Igår fick jag plötsligt en semesterdag - de blir mest strödagar när man har ett jobb som mitt - och tillbringade en stor del av dagen med mitt yngsta barn, Alice 11 år. Efter årets premiärdopp i Öresund vid mysiga Ransvik på Kullaberg åkte vill till trädgårdsbutiken Bär o Grönt här i Höganäs och köpte två nya invånare till vår damm (den gamla guldfisken dog i vintras).



Alice har döpt de två små firrarna till Salsa och Tabasco. De ville helst inte vara med på bild.



Här lägger Alice påsen med fiskarna i dammen. Den skulle vila där en halvtimme innan vi fick släppa ut dem. För att vattnet i påsen skulle få samma temperatur som i dammen gissar jag.
- Och vad som hände sen - det vet vi inte riktigt för de smet snabbt iväg och gömde sig under näckrosbladen.
Men det är kul att ha någon att spana efter och småprata med när man går och rensar kring dammen.
Det hände en kul sak till igår, men det spar jag till nästa inlägg!
Eva

Mysteriet med guldfisken

Trogna bloggläsare minns kanske att vår guldfisk dog i vintras. När han/hon begravts hände något mycket mystiskt. Vattnet försvann i rask takt. Detta har aldrig hänt förut så det har satt igång ett antal funderingar. Om vattnet försvunnit först och fisken sen kunde det ju varit förklaringen till dödsfallet, men tvärtom? Kan det vara så att dammen sörjde förlusten av sin guldglänsande invånare?


Hål i dammduken tänker någon med praktiskt sinnelag, och så kan det ju vara. Men jag har nu fyllt på nytt vatten efter att ha passat på att städa dammen. Vi får se hur länge det håller.

I dammkanten växer vit kabbleka, Caltha palustris var. alba.

Vänder man blicken åt sidan är det betydligt färggladare. I min vårrabatt har nämligen nunneörterna satt igång och blomma. Den rödblommande stora nunneörten, Corydalis solida 'Georg Baker' har frösått sig hej vilt. Lite småtrevligt så här på vårkanten tycker jag. Den försvinner ju från jordens yta om några veckor.

Hyacinterna är också på väg upp. Nästan vackrast så här precis innan de slår ut.

Eva

Nu ska jag gå ner i köket och göra nässelpesto. Receptet kommer inom kort!