Vid vägs ände

Igår kväll fick jag ett samtal från Hälsingland. En av mina trädgårdsvänner där har gått bort, och det var hennes man som ringde för att berätta.
Maud var en trädgårdsentusiast som gärna delade med sig av sin kunskap och var med och drog igång trädgårdstramp i bygden. Första gången jag besökte henne var en ren slump, ett tips från en vän "den trädgården måste ni se". En halvtimme senare överrumplade vi henne - då hade hon lagt ut alla årgångar av Allers Trädgård, där jag skrev och hade en spalt i varje nummer de första åren - på köksbordet för att visa en väninna. Det kändes inte som en slump. Självklart gjorde vi ett reportage från hennes trädgård, och bilder därifrån är också med i en av mina böcker. Nästan varje år sågs vi på Trädgårdsmässan i Stockholm och jag blev lika glad varje gång jag såg henne och maken sitta i publiken när jag höll föredrag. Självklart "snackade" vi också via våra bloggar. Hon visste att uppskatta de vackra tingen i livet och delade gärna med sig av sina funderingar.
Trädgårdsvänner värmer!
Eftersom jag vet att Maud älskade vita blommor hedrar jag hennes minne med en vit luktpion idag.
Ta hand om er,
Eva