onsdag 4 januari 2012

Vid vägs ände

Igår kväll fick jag ett samtal från Hälsingland. En av mina trädgårdsvänner där har gått bort, och det var hennes man som ringde för att berätta.
Maud var en trädgårdsentusiast som gärna delade med sig av sin kunskap och var med och drog igång trädgårdstramp i bygden. Första gången jag besökte henne var en ren slump, ett tips från en vän "den trädgården måste ni se". En halvtimme senare överrumplade vi henne - då hade hon lagt ut alla årgångar av Allers Trädgård, där jag skrev och hade en spalt i varje nummer de första åren - på köksbordet för att visa en väninna. Det kändes inte som en slump. Självklart gjorde vi ett reportage från hennes trädgård, och bilder därifrån är också med i en av mina böcker. Nästan varje år sågs vi på Trädgårdsmässan i Stockholm och jag blev lika glad varje gång jag såg henne och maken sitta i publiken när jag höll föredrag. Självklart "snackade" vi också via våra bloggar. Hon visste att uppskatta de vackra tingen i livet och delade gärna med sig av sina funderingar.
Trädgårdsvänner värmer!
Eftersom jag vet att Maud älskade vita blommor hedrar jag hennes minne med en vit luktpion idag.
Ta hand om er,
Eva

12 kommentarer:

Ranunkel i rabatten sa...

Så fint med en vit blomma. I sorgen efter en vän. // Anna

Gunilla sa...

Vackert och stilfullt.

Vilken glädje att kunna minnas så fina stunder av en saknad vän.

Kram
Gunilla

Monica sa...

Vi är många som sörjer Maud. Är en gammal bekant sen ungdomen och trädgårdsintresset har funnits hela tiden. spännande när hon testade att så på tidningspapper när de bodde i Hög.
Saknar henne.

Carolina sa...

Kram

Vacker bild och vacker text

Marie Lithén sa...

så sorgsen jag blir.... träffade Maud för många år sedan vid ett besök i hennes trädgård. Blev så förtjust i den, det stilrena enkla. Den oerhörda känsla hon hade både inne och ute älskade jag verkligen.

Inger sa...

Du har valt rätt blomma, vitt var verkligen Mauds färg.
Kram

Glädjekällans Trädgårdsblogg sa...

Mina tankar har ofta gått till henne och jag har undrat hur hon haft det.
Tack för år hösten - hennes sista blogginlägg - fastnade i hjärtat.

Birgitta

Lotta sa...

Så sorgligt! Jättefin bild till ett fint inlägg.

Kram

Linda sa...

En trøsteklem fra meg til deg:)

Solstrimmor sa...

Maud har alltid en plats i mitt hjärta. Jag hade också kontakt med henne och även om vi aldrig hade träffats personligen så tyckte jag mycket om henne!

Kram Eva-Mari

Anita sa...

Så sorgligt att få ett sådant besked. Jag vet inte vem Maud var, tror jag, kanske jag läst hennes blogg utan att veta om det. Du har verkligen skrivit vackra ord och hedrat henne med en underbar bild. En vit doftpion, något av det vackraste som finns.

Kram Anita

Oldmolly sa...

Så länge vi minns dem, så finns de med oss.