Konsult utan stängsel kallade han sig - Peter Gaunitz. Igår kväll fick jag veta att Peter gått bort efter en tids sjukdom. Det gör mig ont i hjärtat för jag tänker på hans närmaste. Men han har lämnat outplånligt uttryck hos många, inte minst hos de studenter som fick uppleva hans innerliga glädje över naturens under och outsinliga källa till kunskap om trädgård, växter och livet i stort. Mitt starkaste minne är från i våras när han anlade en kalkstäpp, eller som Pernilla kallade det - en svensk öken - i Trädgårdsonsdags tv-trädgård.

Peter blev känd för en större allmänhet när han började tala om dammar och vattenväxter med en kunskap som översteg de flesta andras. Peter var uppväxt i Norrland med naturen inpå knutarna och allt han gjorde bottnade i detta. Han kunde i djupet av sig själv hämta kunskap om hur växter beter sig i olika livsmiljöer och "översätta" detta till trädgårdsväxter. På sitt levande och lekfulla språk kallade hans sig själv gärna "biolinist", ett uttryck som syftar just på detta att skapa en bit trädgård med naturen som inspirationskälla. Ofta använde han också rena arter, vilda växter, i sin planteringar. I kalkstäppen satte han bland annat backsipppor,
Pulsatilla vulgaris. Kalkstäppen innehåller ingen jord utan enbart sten, grus och kalk.
Så här såg kalkstäppen ut i somras när jag var på besök. Kontrasten mellan sten och växter är fulländad tycker jag, men Peter lovar att det bara blir bättre för varje år. Det ska bli spännande att följa den och hela tiden tänka på hans ord.
Peter hade en lång växtlista med önskemål om vilka växter han ville ha i rabatten. Mitt uppdrag blev att få tag på så många av dessa som möjligt, bland annat fick jag beställa den här lilla martornen, spansk martorn,
Eryngium bourgatii, direkt från grossisten som skickade de enda tre plantor de hade med posten!
Brödranejlikan,
Dianthus carthusianorum, tog sig jättefint och kommer att fröså sig på platsen.
Peter var också en av de som tidigast började framhålla skönheten hos prydnadsgräs, som efter vattenväxterna blev just dessa hans signaturväxter och han har spelat en stor och viktig roll för dess användande i svenska rabatter. Men har var också noga med att välja rätt gräs till varje livsmiljö. I kalkstäppen växter silvergräs,
Achnaterum calamagrostis, och grusslok,
Melicia ciliata. Båda blev mycket vackra under sommarens lopp.
Brittsommarastern,
Aster amellus 'Rudolph Goethe' blommade långt in på höstkanten. Andra arter av aster använde han gärna i de stäpp- och prärieplanteringar som han också introducerade i Sverige. Åh vad jag kommer att sakna denna föregångare!
Den vackra rosenslöjan, Gypsophila 'Rosenschleier' blommade i minst tre månader. Urtjusig!
Så här vill jag minnas Peter. I farten med att plantera samtidigt som han delar med sig av kunskap om odling, design och växter. Han är en av mina absolut största inspirationskällor och jag har självklart påbörjat en kalkstäpp även hemma i min egen trädgård. Från och med nu heter den Peters öken. (Jag tror han skulle gillat det även om han inte tyckte öken var någon korrekt beskrivning, men han gillade att leka med idéer och uttryck lika mycket som med växter.)
Peters sista publika framträdande var vid Elmia Garden för bara en dryg månad sedan. Då presenterade han Mästarrabatten 2013, en fantastisk woodlandrabatt som jag hoppas ska inspirera många att låta skuggan blomma. Bara att han myntade det nya svenska begreppet
Vedlund är ju helt fantastiskt.
Så här motiverar Peter själv valet av miljö: "Jag valde att arbeta med en plantering för skugga för att många behöver idéer där. Om det finns ett träd någonstans i trädgården kan man plantera rabatten i skuggan av det. Sedan ska planteringen förstås anpassas till sitt sammanhang och kan göras större eller mindre."
Jag tror och hoppas att det blir många Vedlundar anlagda i Sverige till våren!
Här kan ni läsa mer.
Peter lever kvar i mångas minnen, även om han nu öppnat grinden i sitt stängsel och gått vidare. Jag är säker på att det blommar rikligare än någonsin på den plats där han nu befinner sig.
Varma tankar
Eva