Före och efter

Jag hoppas ni också tycker det är kul att se före-efter bilder. I veckan var jag och fixade till det sista på Trädgårdsfredag, ni vet tömde krukor, grävde ner de sista vårlökarna, flyttade in trädgårdsmöbler och tog upp de dahlior som inte hans med under inspelningen. Ni vet sånt man måste göra inför hösten, fast här blev det lite i tidigaste laget. Hade svårt att slita mig från trädgården som jag ju följt hela växtsäsongen och där vi verkligen gjort skillnad! Se själva på laduväggen. Och då hade vi ändå rensat ogräs rätt länge när denna bilden togs. Säger bara: björnbärssly: usch och aj! 

Jag gillar att vi tagit tillvara saker som vi hittat i ladan (en skattkammare!) - som de gamla fönsterna som blev tomathus, byrån som blev örtagård och sängbottnen som blev luktärtsstöd. Luktärterna har tokblommat hela sommaren! Och klockrankan tog sig på slutet då den hängde sig i stuprännan.

 Här hade vi lite huvudbry, skulle det gå att få till en mysig skogsstig här utan för stora ingrepp, men ändå så att tittarna såg skillnad? Bland annat ville vi få fram en tydlig gång så att vi inte skulle trampa ner överallt när vi jobbar och springer fram och tillbaka. Utöver Pernilla, John och Tareq är det alltid minst fyra personer till på plats så det är många fötter som ska fram.

 Nu tog jag bilden från andra hållet, och nog har det blivit tydligt var man ska gå - det var ju ett av problemen. Nu trampar ingen ner kirskålen i onödan (skämt åsido, där växer ju lite annat också). Grinden blev pricken över i tycker jag.

 Den stora perennrabatten gjorde vi verkligen från scratch, där det tidigare bara funnits gammal gräsmatta. Och tänk vad det växte på bara en säsong. Bra underarbete, fin kvalitet på växterna och så massor av värme och regn gjorde susen.

 Mest imponerad är jag över temyntorna som blommat hur länge som helst och fortfarande är fina även om de börjar bli bruna nu.

Tack vare den kvinna som flyttade hit för drygt 60 år sedan och älskade sin trädgård dyker det upp spännande växter, bland annat flera olika sorters tidlösa, Colchium. De tränger sig upp genom den ovårdade gräsmattan och bara tokblommar. Nästan så man blir avundsjuk och defintivt så att man blir sugen att köpa fler och plantera hemma. Kan de blomma i en sån här övergiven miljö måste de kunna blomma var som helst.

Men trots en hel säsong är vi långt ifrån färdiga. Framsidan har vi inte ens hunnit ta tag i. Oj, oj så spännande det skulle kunna bli.
På fredag sänds avsnitt sex som vi spelade in för ungefär tre veckor sedan (så lång tid tar det att klippa och göra övrigt tekniskt arbete med programmet).
Allt gott,
Eva