Ute och går

 Visst är höstträdgården fin, men det är naturen också så här års. Jag älskar verkligen hösten. Häromdagen tog jag en promenad på Kullaberg och gick förbi några av mina favoritplatser där. Detta kallar jag för Lejonklippan eftersom man känner sig som pappan i Lejonkungen när han håller upp sin son för världen. Man får en hissnande känna av att vara "on the top of the word".

 Inte så långt därifrån ligger Torremölla, ruinen av en gammal vattenmölla som gick torr på grund av ett gruvligt avslöjande. Nu rinner bäcken igen, men ingen mal här längre.

Vid Backahögar blev jag uttittad av en flock får som inte hade mycket annat att göra än att tugga och titta på en tant som letade hällristningar (jag).
Allt gott,
Eva