torsdag 23 januari 2014

En riktig amaryllis

Amaryllis är en julfavorit, men frågan är om inte denna är ännu vackrare. Det är en Hippeastrum striatum, eller som den heter på svenska Äkta Makar. Den är betydligt sirligare än julamaryllisarna och blommar inte varje år, men när det gör det är det faktiskt lite av julafton.
Hoppas ni står ut i kylan. Vi har bara -2 här i Höganäs men med fuktig luft och stark vind känns det som -20. Och när pannan la av igår blev det riktigt kallt, tack och lova fixades det snabbt. Tur att jag har mina fina handledsvärmare som Kristina Ignestam har gjort.

Allt gott,
Eva

söndag 19 januari 2014

Fel vinter

Jag vill ha fem centimeter lös och krispig snö, blå himmel och vindstilla. Minus fyra, fem grader. Då tycker jag om vintern. Då är det både skönt att vara utomhus och det finns tillräckligt med snö för att skydda växterna från kylan. Då är vintern vacker.
Men den skånska vinter vi fått i år, och kom alldeles nyss, är blåsig och blöt. Snön lägger sig inte rakt ner utan fyger i drivor så att vissa växter inte får något skydd alls och andra för mycket. Snön är nollgradig, blöt och tung vilket inte är bra för känsliga växter som kan knäckas. Dessutom är det kallt att vistas ute trots att temperaturen ligger kring nollan. Det är nämligen en fuktig kyla som söker sig in genom jackor och mössor och kyler av kroppen. Lägg därtill till vindavkylningen som gör att temperaturen upplevs som ungefär minus åtta.
Nej, vi har fått helt fel vinter helt enkelt. Men jag ska i alla fall gå ut i växthuset och ge övervintrarna var sin snöboll. Det är det perfekta sättet att vattna dem på så här års. Dessutom är det kul eftersom man får sikta med bollarna för att nå växterna längst in i huset. Omöjligt med vattenkanna, men en rolig lek när det finns snöbollar.
Allt gott,
Eva

onsdag 15 januari 2014

Tulpanens dag - och min


Grattis tulpanen! Idag är det din dag. Varför inte fira med en bukett papegojisar? Eller bara vita, eller en blandad bukett. Man kan aldrig få för många tulpaner!

Sen låter man dem stå i vasen tills de vissnar så där snyggt som bara tulpaner kan. På det sättet kan man njuta av sin bukett i över en vecka. (Gäller bara att komma ihåg och köpa en ny som kan ta över när den första bleker bort.)
Och om inte alltför länge kan vi plocka tulpaner i trädgården. I min favoritmånad maj är de som bäst! Men medan jag väntar njuter jag så gärna av köpebuketter.
Glad tulpanens dag alla!
Eva

tisdag 14 januari 2014

Bättre sent än inga hyacinter alls

 Redan i slutet på oktober satte jag hyacintlökar till drivning. Ändå är de inte uppe förrän nu (lärdom till nästa år - börja i början av oktober!). Men det gör inte så mycket för att tycker att de är så vackra. Inte minst rötterna, som lever sitt eget liv i vasen när de dras upp från lök. Det går inte att jämföra med hur det ser ut när man "fuskat" och tvättat färdiga rötter rena från jord, som man tyvärr ser i reportage ibland.
Eftersom hyacintglasen inte räckte till drev jag några i små kaffekoppar (men vatten i botten). Det gick jättebra, men man får förstås fylla på vatten lite oftare.
Allt gott,
Eva

fredag 10 januari 2014

Tulipanfeber

 Igår höll Blomsterfrämjandet presskonferens i Malmö där de visade fina tulpanarrangemang av Gunnar Kaj, som också höll ett kort föredrag om tulpaner. Så underbart att få frossa en stund i form och färg!
 150 miljoner tulpaner odlas i Sverige i år - rekordmånga tydligen. Så det är bara att sätta igång och frossa. Mina två första buketter (ja, fådda) står redan på köksbordet.
 Jag gillar Gunnar Kajs förmåga att kombinera färger och att sätta ihop tulpanerna med "grönt" som de säger i blomsterbutiken. Och att det finns mer än blåbärsris visade han igår. Här är det tulpaner och citronmeliss, till de rosa överst var det vaxblomma.
 Jag klipper ju alltid ner citronmelissen för att undvika alltför riklig vildsådd, men nu kanske jag ska tänka om...
Här en annan vacker bukett med mossiga grenar av slån och murgröna samt underbara vita tulpaner.
Så även om det är gråväder ute så är det vår inne hos mig. Vill du läsa mer om Gunnar finns han på http://www.kaj.se
Allt gott,
Eva
PS. Gissa om jag blev mallig när Gunnar Kaj hälsade på mig med "Jaha, det är du som är Eva Robild, ditt namn känner jag igen". Nästan som att få lilla nobelpriset ;) Tala om att bli starstruck.

tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År

 Goda nya julrosor! Ja, den här milda vintern blommar redan julrosorna hos mig. De "vanliga" vita förstås, de kan faktiskt slå ut redan i november. Och utan snö och knappast någon kyla alls är de redan i full gång.
Därför önskar jag Gott Nytt År med en kavalkad av julrosor.

Mångfalden är till synes oändlig...
 Och varje blomma har sin alldeles speciella skönhet.
Bilderna är tagna på Gartneriet Spiren i Skaelskör på Själland, under deras julrosfestival. I slutet på mars är det dags igen. Läs mer här. Det är verkligen värt ett besök - inte minst för att det är otroligt prisvärt.
Allt gott,
Eva
PS. Tusen tack för allt deltagande efter min pappas bortgång. 

fredag 27 december 2013

När själen slår sig till ro

Det blev ingen julhälsning här på bloggen i år. Livet kom emellan. Och döden. Bara en kort stund efter mitt förra inlägg den 18/12 hittades min pappa död. Han somnade in lugnt och stilla 75 år gammal efter ett händelserikt liv fyllt med massor av kärlek. Fem barn och fyra barnbarn hann han få - och till och med den yngste, bara 4 månader gammal - hann han möta trots stora geografiska avstånd. Mer kan man inte begära.
Ändå var det alldeles för tidigt. Han hade ju fullt upp med att leva och så mycket kvar att göra. För oss som är kvar är det tomt, tyst och alldeles för stilla. En rofylld jul, fast på fel sätt.
Det tar säkert tid innan jag förstått på allvar att det inte längre går att be honom om råd, ringa för att höra hur läget är eller diskutera böcker vi läst.
Allt praktiskt som ska ordnas ställer sig framför känslorna. Därför var det underbart skönt att igår ta en lång promenad på mitt älskade Kullaberg, en lång runda i skogen för att hinna ifatt mig själv och läka själen, åtminstone en liten bit.

Det som jag skrivit så ofta - hur naturen och trädgården kan vara en tröst när sorgen bygger bo i bröstet - det har jag själv ännu en gång fått uppleva på nära håll.
Tack Ona mosse för att jag fick se djupt ner i ditt svarta vatten och tack Norra Ljungås höjder för att du gav mig nya utsikter och nya insikter.
En fortsatt rofylld helg önskar
Eva