Otrendigt underbart

Jag fick mängder av önskemål på saker att skriva om på bloggen och jag tänker försöka uppfylla de flesta efter hand (men ni får ha tålamod). Roligaste önskemålet kom från Anjas hill som tyckte att jag skulle skriva om otrender. Hoppas jag tolkar dig rätt när jag då skriver om växter som inte finns att köpa överallt, inte ingår i begreppet "mormorsväxter" och inte heller kan anses "lättskötta". Däremot är de underbara, vackra och värda all möda. Och väldigt otrendiga (tror jag i alla fall).
Först ut: Fingertandrot, Cardamine pentaphyllos. Blommar 2-3 veckor i maj-juni. Blir ca 30 cm hög och trivs i halvskugga, i humusrik fuktighetshållande jord. Växer tuvartat, förökar sig långsamt.



Nästa är mossbräcka, Saxifraga hypnoides. Marktäckande perenn med krypande växtsätt och ett bladverk som faktiskt ser ut som mossa. Blommar relativt kortvarigt i juni. Tål både halvfuktig och torr jord, och trivs bäst i halvskuggigt till skuggigt läge. Breder ut sig relativt kraftigt men är lätt att begränsa om det blir för mycket.



Kaukasiskt ormöga, Omphalodes cappadocica 'Starry Eyes'. Marktäckande, men betydligt beskedligare än vanligt ormöga, O. verna. Föredrar mullrik fuktighetshållande jord och halvskugga. Blommar i maj-juni med dessa små ljusblå propellrar.



Haberlea, Haberlea rhodopensis 'Ferdinandi-Coburgi', är en stenpartiväxt för skuggigt läge. Den vill helst växa i bergsskrevor mot norr, där den slipper sol men får mycket ljus. Bildar små rosetter som förökar sig extremt långsamt. Jorden får inte torka ut för hårt. Blommar i maj.

Gulsippa, Anemone ranuncoloides 'Semiplena'. En vårblommande sippa med halvfyllda blommor. Trivs där sippor trivs, dvs skogsmylla - halvskuggigt och inte för torrt. Blommar också i maj.

Gul bergingefära, Roscoea cautleyoides, är en typiskt stenpartiväxt som vill bli planterad djupt i varm och lucker jord. Den är bara kortvarig ovan jord, och tillbringar mest tid i underjorden så man får vara försiktig vad man planterar runtomkring tidig vår och höst. Blir cirka 30 cm hög och blommar med svavelgula blommor. Sprider sig inte nämnvärt. Lite lätt skugga ökar hållbarheten, men den vill ha sol ändå.

Bronsrodgerisa, Rodgersia podophylla, är läckrast när den tittar upp ur jorden på våren. Sedan bleknar bladen något i färg. Klarar både soligt och skuggigt läge, men tvekar att blomma om det är för mörkt. Blir ca 80 cm hög hos mig, men ska kunna bli högre har jag läst. När den väl etablerat sig förökar den sig ganska rejält och kan därför behöva delas efter några år om man inte vill att den ska ta över för mycket.

Blodört, Sanguinaria canadensis 'Plena', har jag kämpat med länge, men nu har jag (peppar, peppar) lyckats få den att trivas och återkomma flera år på raken. Den sticker upp sina bladomlindade stjälkar i april och blommar mycket kort, vissa år bara några dagar, med de ljuvligaste vita blommor. Ungefär samtidigt som bladen rullar ut sig vissnar blommorna, men bladverket är mcyket fint en bra bit in på sommaren. Föredrar mullrik, fuktighetshållande jord och halvskugga. Den här fyllda sorten är vanligast, men den enkla är extremt vacker, fast ännu mer kortvarig i blomningen (!).

Dessa växter hittar man inte i alla plantskolor, utan får söka på nästet och i postorderkataloger samt förstås hos andra trädgårdsnördar. Ett bra tips är att gå med i Trädgårdsamatörerna och besöka någon av deras växtmarknader, eller öppen trädgård då man brukar kunna fynda lite udda arter och sorter. En av tjusningarna med de här otrendiga växterna är att man får leta och vänta på att få tag på dem, och sen kämpa lite för att de ska trivas. Då är lyckan desto större när de trivs!

Ha det gott!
Eva