Ja, ni ser rätt. Maskrosorna blommar! Denna bild togs igår tro det eller inte. Och inte bara maskrosorna fick trädgårdsfnatt i helgen utan även jag.
Det började med att jag ville befria magnolian från klematis, murgröna och vinrankor. Man vill ju kunna se när den blommar i vår och inte som i våras när alla blommor var insärjda i allt möjligt visset.
Sen fick jag för mig att plantera en sista pion och för att komma åt var jag tvungen att klippa ner en av rosorna som står i närheten. Jag vet att det är fel tid för rosbeskärning, men nu blev det så. Och om jag ska vara ärlig tror jag inte det är någon större fara eftersom läget är mycket skyddat. Kanske fryser de yttersta skotten bort, men det kan jag ta.
Och så var det den där ogräsaktiga montbretian som skulle flyttas. Det är en av mina älsklingsväxter som jag verkligen ömmat för och flera vintrar i rad täckte med granris för att den skulle överleva. Det gjorde den. Och den inte bara överlevde utan tog för sig av ett rejält utrymme. För stort. Men läget är lite för skuggigt och blomningen blev inte vad jag önskat. Har länge tänkt att jag skulle flytta den, och nu är den uppe. Den får dock övervintras i kruka och planteras till våren, för jag vet ännu inte var den ska stå. Bör helst planteras på våren för att hinna rota sig och övervintra hade jag säkert skrivit om det varit ett växtporträtt. Blir det rejält kallt får jag väl bära in rötterna/knölarna i källaren ett tag.
Och när man ändå är i farten passar man på att klippa ner visset, rensa ogräs och göra lite "fint", eller hur? Jag gick på som värsta vårfräsen och beskar till och med smällspirean. Ingenting i rätt tid - jag vet! Nåja, då kommer jag för en gång skull att kunna se vårlökarna i alla fall.
Mest stolt är jag över att jag fick resnat kullerstenen vid huset. Nu är det bara några utvalda aklejor, kungsljus och fingerborgsblommor som självsått sig kvar, samt ett par agapanthusplantor. Innan jag gick igång kunde man knappt se stenarna, jag lovar.
Ta inte dessa röjartips som några trädgårdsråd. För ibland gör man tvärtom mot bättre vetande. Kanske var det de 10 plusgraderna eller solen som letade sig ner som fick mig i spinn eller helt enkelt maskrosorna som gav mig vårkänslor. Härlig känsla var det i alla fall - så får vi se om jag ångrar mig till våren.
Eva
Inlägg
