torsdag 13 augusti 2015

Fruktläder

 Just nu är det tid för godis - naturens eget godis. Jag tänker förstås på alla goda bär och frukter som mognar. Själv är jag inte jätteförtjust i sylt, eller rättare sagt jag äter det väldigt sällan. Saft går det inte heller åt här hemma. Så vad göra med allt? Fruktläder!
 Sen jag lärde mig göra fruktläder har jag naturligt, gott och helt osötat godis som håller hela vintern.
Så här enkelt är det: mixa bären till en smet, tillsätt kryddor som kanel, kardemumma, vanilj eller laktritspulver om du vill. Bred sedan ut smeten på ett bakplåtspapper (helst silikon) och in i torkapparat (jag skaffade en i fjol och den går dygnet runt så här års) eller varmluftsugn med luckan på glänt (tar lite längre tid men funkar). Temperaturen bör inte vara högre än 40 grader om man ska bevara alla näringsämnen. När fruktlädret slutar klibba och är lagom segt är det klart, fast man kan torka det knastrigt om man vill. Sedan är det bara att klippa i remsor eller fyrkanter.
Jag låter dem eftertorka i rumstemperatur några dagar innan jag lägger dem i burkar. Där håller de minst ett år (fast de brukar ju gå åt ganska snabbt). Du kan göra på vinbär (mixa gärna röda och svarta), hallon, nypon, björnbär, plommon, blåbär och så vidare. Äpple brukar jag koka sönder lite lätt först (utan socker).
Lycka till!
Eva

fredag 7 augusti 2015

Inspiration och glädjeskryt

 Idag blir det lite reklam ... hoppas ni tycker det är ok. Jag vill nämligen lyfta fram duktiga kollegor, författare som skrivit härliga och inspirerande trädgårdsböcker. Ovannämnde Michael Pollan hade jag förmånen att träffa och intervjua för ett tiotal år sedan när hans bok En andra natur kom ut på svenska. Vilken man - och vilken bok, tankeväckande OCH rolig.
 Ann Larås kallar sig "Trädgårdsturisten" på sociala medier och hon har skrivit en fantastisk bok om engelska trädgårdar som är en härlig guide för den som är på väg att åka runt och titta själv, men lika fin att bara njuta av hemma i fåtöljen. Njuta, och drömma om den där resan som ska bli av.
 Gamla böcker från antikvariat är härliga, när man kommer över dem. Ulla Beyrons I rosens doft återkommer jag till regelbundet för alla vackra ord, kunskap och tänkvärdheter som den innehåller.
 Detta är en pärla från 1950-talet, skriven lite i samma andra som Karel Capeks "Ett år med min trädgård". En berättelse om en trädgård och hur den styr vår liv, med glimten i ögat.
 Lotte Möller tillhör mina stora förebilder när det gäller att tänka stort om trädgård. Med värme, kärlek och ett fantastiskt inifrån-utifrån perspektiv är det ett måste i bokhyllan.

Är du sugen på någon av de här böckerna finns de nu till salu i min webshop där jag säljer både mina egna, nya och gamla böcker och andra författares - både i nyskick och begagnat. Titta gärna runt en stund eftersom du betalar samma porto oavsett hur många böcker du köper. Mina egna böcker signerar jag gärna - bara ange det i meddelanderutan när du beställer.
Och så lite skryt: Igår fick jag veta att min bok Odla i pallkrage har sålt hela 25 000 exemplar, vilket gör den till en riktigt storsäljare i sådana här sammanhang. Jag är både glad och stolt och väldigt ödmjuk inför tanken att så många har min bok hemma. Allra bäst gillar jag tanken att ha inspirerat många nybörjare att sätta igång och odla.
Allt gott,
Eva

torsdag 6 augusti 2015

Trädgårdens skafferi

 Augusti och september är de bästa månaderna i trädgården på flera sätt. Det är lite lugnare tempo, samtidigt som man får alla belöningar. Häromdagen skördade jag en mängd kikärter - bara så himla gott. Jag provade första gången i fjol och det blev succé, men efter den kalla våren och försommaren trodde jag aldrig att det skulle bli något i år, men det blev det visst . mycket mer till och med. Härligt! Färska, gröna kikärter, hade jag aldrig ätit innan jag började odla dem själv, så det känns så himla lyxigt att äta något som inte går att finna i butik. Man känner sig lite extra rik då.
 Rik på vinbär är jag också. Visst tar duvorna en del bär, men inte fler än att det blir kvar till mig också, och jag har faktiskt satt upp en rovfågelsiluett av plåt ovanför vilket skrämmer dem en del. Just nu ligger många svarta- och röda vinbär i torkapparaten, det blir nyttigt snacks.
Blåbären börja också mogna och det är ju himla lyxigt det också, särskilt för mig som har många mil till en rejäl blåbärsskog. De smakar inte riktigt som vilda, men är goda på ett annat sätt. Lägger dem ovanpå yoghurten och müslin på morgnarna. Mums!

Allt gott,
Eva

söndag 2 augusti 2015

Från dikets kant


Jag älskar dikeskanter! Att köra bil genom sommarsverige är en fröjd. Just nu är dikena fulla med vilda blommor och hittar jag bara ett fint ställe att parkera på så stannar jag gärna några minuter för att förse mig med läckerheterna. Ingen risk att man plockar rent i dikena inte (för det ska man ju aldrig göra!)

 Kopparvasen/fatet hittade jag på Blomsterlandet i förra veckan och det blev perfekt till mitt lilla arrangemang. Lät oasis ligga i blöt länge och skar sedan till bitar som fyllde kopparskålen.
Sen är det bara att bygga! Höga, låga, raka, vajande och olika nyanser - gärna mycket bladgrönt i botten för att dölja oasisen. Det tar en liten stund, men är meditativt och härligt. Det bästa är kanske att det blir fint från alla håll! Det här kommer jag att göra om fler gånger, både med vilda och tama blommor!
Varma hälsningar
Eva