tisdag 21 september 2010

Mer olik än man tror



Efter de senaste dagarnas uppmärksamhet kring blåsippan har jag känt behovet av att beskriva denna art lite mer utförligt.
Denna lilla, och får man väl säga, ganska oansenliga blomma (fast ack så söt) blommar främst på ängar och i skogsbrynet under tidig vår. Den är fridlyst i stora delar av landet, men kan köpas i plantskolan om man vill odla den i trädgården.
Blåsippan, Hepatica nobilis, har vanligen blå blommor, men det förekommer också plantor med rosa, lila och vita blommor och sorter med fyllda blommor. Blåsippan är alltså inte så lik som man kan tro - utan står i sig själv för mångfald.


Det finns också utländska arter av blåsippor som går alldeles utmärkt att odla i vårt land. Faktiskt är det så att hos mig trivs den ungerska blåsippan, Hepatica transsilvanica, utmärkt sida vid sida med den svenska. Blommorna kommer något senare och är lite större än hos den svenska arten. Jag gillar båda lika mycket!

Min personliga favorit är förstås den som sticker ut mest - som är mest olik om man så vill, den skira vita blåsippan som jag tror har japanskt blod. Det finns också en koreansk blåsippa, H. maxima, och en art från Nordamerika: liten blåsippa, H. americana.
Framför mångfald i trädgården och i alla andra sammanhang,
Eva

14 kommentarer:

Ruben sa...

Aj, aj - nu får du mig att tänka på våren!!

Ha det gott!
/Ruben

Lin sa...

Åh, vilket bra inlägg!
Tack!

Fru C sa...

Nästa år ska jag minsann plantera en och annan blåsippa!

Anja sa...

Blåsippan betyder jättemycke' för mig.Den väcker känslor och minnen.
Som liten flicka gick jag alldelese ensam till storskogen ca fem kilometer hemifrån. Där växte det stooooora granar och under dem låg halvsmälta snödrivor kvar ännu den andra söndagen i maj - i Finland mors dag.
Bredvid snödrivorna blommade blåsipporna och på den tiden var de inte fridlysta utan jag plockade en rejäl bukett till Mamma! Den buketten var uppskattad må du tro./Anja

Anonym sa...

Hej i skønne Sverige:o)

Da vi var på Øland i foråret 2009 blev jeg meget overrasket og meget henrykt, da jeg på den smukke ø, flere steder så LYSERØDE anemoner i naturen. Er den lyserøde en særlig ølandsk "specialitet" på grund af de specielle forhold, eller er det en vanlig Hepatica nobilis? Jeg blev fuldstændig forelsket i de ølandske lyserøde anemoner...suk:o)

Blev i det hele taget totalt forelsket i hele øen. Hvor er den dog vidunderlig. Jeg glemmer aldrig synet af de mange scilla, der voksede overalt i folks haver. Som et blåt og meget meget smukt "have"tæppe. FANTASTISK:o) Meget malerisk, meget "svenskt" og meget meget charmerende.

Mange hilsner fra Danmark,
TANTE GRØN

Inger sa...

Mångfald är bra, där fick du till det:)

♥ Eva Linnea ♥ sa...

Vilka små söta "saker"! Men de blommar väl inte nu va?
Fyndig slutmening.
Kram

NinaVästerplana sa...

O så finns den stora blåsippan....
Hepatica x media Ballardi alldeles underbar..... på Botaniska i Göteborg ;-) Visst är det underbart med mångfald....
Ha´t himla gôrgôtt
Nina (olik allt annat)

Katarina Kihlberg sa...

Så fyndigt och smart att slå hål på självaste symbolen för alla dumheter! Trädgården är överhuvudtaget ett strålande exempel på hur viktigt det är med mångfald. För vem vill ha hela rabatten full med kirskål...

Frøken Solhat sa...

Eva du skønne....anmonerne er et must i en hver have og de blå er meget smukke. Tak fordi du minder os her i sensommeren :0)

Dorthe

Lotta sa...

Bra skrivet!

~~~Lydias Gröna Fingrar~~~ sa...

Blåsippor ja, dom kan jag inte få nog av. Har 4 olika, varav den vita alltid blommar sist...det är nästan så jag hjälper den lite på traven genom att öppna upp kronbladen liiite bara! :o)
Ha en finfin kväll,
Lydia

Glädjekällan sa...

Blåsippor är bland det finaste som finns :-)
Ha det gott
Birgitta

Søren sa...

I Danmark kalder vi den "blå anemone", hvilket jo ikke er helt korrekt...

Men Kaj munk har skrevet en fantastisk sang om denne blomst, og her er første vers:

"For denne rene farve
den er mig som en vårens dåb,
den lader mig nyfødt arve
en evighed af håb.
Så bøjer jeg mig da mod jord
og stryger ømt dit silkeflor,
en flig af nådens trone.
Du lille anamone,
hvor er din skaber stor!"

-Når en digter skriver en hel sang om en lille blomst, må det da være et tegn på, at den lille blomst har stor skønhed!