fredag 28 april 2017

Växterna vet något vi inte vet

Det här är två helt vanliga tobaksplantor som jag dragit upp från frö och som vi planterade på jobbet (Trädgårdstider) för några veckor sedan. De har som synes trivts bra och växt till sig så att varje planta fyller ut hela krukan på bredden. Ingen av dem har börjat sträcka sig uppåt ännu. Inget märkvärdigt med detta  .... om det inte vore för att:
Två andra, exakt likadana plantor, har planterats i höga smala krukor istället för låga och breda. Dessa tobaksplantor har inte alls brett ut sig lika mycket på bredden utan istället börjat växa på höjden. Eftersom det är två växter av varje slag och exakt likadana plantor/krukor så är detta ingen slump.

Alltså: växterna vet att de sitter i en bred och grund kruka respektive smal och djup. De kan inte se det och de har inte hört mig berätta om det och den saknar hjärna i mänsklig bemärkelse för att förstå detta, men de vet ändå. Sannolikt är det så att den yttersta biten på rotspetsen kan känna av var krukväggen finns och därefter bestämmer den hur den ska växa ovan jord. Rötterna är alltså växtens "hjärna" där den samlar in fakta och för vidare information till övriga växtdelar som blad, stjälk och blommor.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen.
Dela gärna med er om ni har något annat bevis eller antydan till att växterna vet vad de gör och var de befinner sig. Förresten så står de i växthuset nattetid, väl skyddade mot vind, hagelstorm och kyla under ett lager bubbelplast.

Allt gott och trevlig Valborg!
Eva
PS. På torsdag den 4/5 håller jag föredrag i Höganäs bokhandel på temat När själen får grönska. Boka gärna plats redan nu!

söndag 16 april 2017

Påsk med avbrott



För mig blev påsken ett välkommet avbrott i en lång rad av arbetsdagar. Man kan bli utmattad även när man har det roligaste arbetet i världen! Därför är det underbart att tillbringa några dagar med familjen och bästa vännerna. Det är också ett slags mindfulness. Påskafton blev det en utflykt till Sofiero - trots snöblandat regn, vind och kyla.

Det var verkligen häftigt att få uppleva den allra tidigaste rhododendronblomningen (nåja kanske inte den allra första, men tidiga). Dessa buskar blommar med enorma blommor  - kanske inte lika många som de senare arterna och sorterna, men desto maffigare. Det var minst lika vackert som magnolior eller körsbärsblomning och det kändes som att vara i Japan - minus trängseln!


Tänk att det finns amaryllisröda rhododendron. Och så vackert när hälften av blommorna ligger på marken. Det är halva skönhetsupplevelsen! Och även om det var lite av en bragd att gå runt i kylan och snöblasket - ett sätt för naturen att göra ett litet avbrott på vägen mot våren - så var det också häftigt att få ha hela Sofiero park (nästan) helt för oss själva.

I växthuset pågår en kokedamautställning. Annorlunda, stilrent och vackert. Missa den inte!

Fortsatt skön påsk!
Eva

torsdag 6 april 2017

Vi ses i Stockholm!

Idag, torsdag börjar Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö/Stockholm. Det brukar alltid vara en härlig tillställning och liksom en start på våren. Jag kommer att vara på mässan på lördag den 8 april. Kl 12 håller jag föredrag på temat När själen får grönska på scen Pelargon. Efteråt kommer jag att stå en stund i Allt om Trädgårds monter (från kl 12.30).
Här kan du läsa mer om allt spännande som händer på mässan!

På måndag den 10 april kl 18  kommer jag att medverka på en trädgårds/författarkväll på NK bokhandel. Där kommer även Elisabeth Svalin och Hannu Sarenström att vara med. Ingen föranmälan krävs. Här kan du läsa mer om denna kväll.

Jag hoppas vi ses!
Allt gott,
Eva

lördag 1 april 2017

Själv är inte ensam

 Jag är en social person som gärna snackar och umgås med vänner och bekanta och mer än gärna träffar nya personer. Men. Jag har också behov av ensamtid. Stunder när jag får vara själv med mig själv. Att gå en promenad varje dag är det skönaste jag vet. Ibland blir det en lång runda i trädgården, andra dagar bara en kort sväng ner till havet (åh vatten!) och hem igen.
 I min trädgård kan jag också ladda om. Jag går och pular lite, rycker ett ogräs, klipper ner några perenner eller bara njuter av de blommor som just slagit ut och förskönar min trädgård några dagar, veckor eller månader. När jag går där i min ensamhet hinner jag fundera på ditt och datt, men oftast tänker jag inte så mycket på att jag tänker utan hjärnan får ta sina egna vägar. Det är det allra bästa sättet att varva ner och få stressen ur kroppen och knoppen. Och jag känner mig aldrig ensam när jag är i trädgården, i skogen eller på stranden - där finns så mycket liv i form av växter, djur och känslor som kommer till mig från någonstans jag inte varit på - att det räcker långt.
Jag vet att ni är många som håller med mig om att det är trädgården och naturen som själen får tid att grönska, precis som jag skriver i min nya bok.

Är du nyfiken på att läsa mer om vad forskningen säger i ämnet eller om vad jag tänker och känner om de här frågorna så finns boken att köpa i din bokhandel, på nätet eller via min hemsida (jag signerar gärna!).
En skön och avkopplande helg önskar jag dig!
Eva