Naturens under

Så skört, så ömtåligt. Och så oändligt vackert. Idag blir det bara en enda bild - men den betyder desto mer för mig.
Att stanna upp och titta nära på någonting, studera det i detalj och förlora sig i tiden, det händer mig nästan enbart utomhus, i trädgården eller naturen.
Den här lilla frökapseln - nästan som en växternas livmoder tänker jag - fann jag i växthuset när jag städade ut det i helgen för att göra plats till alla växter som ska övervintra där inne. Titta på dess fina mönster, hur naturen har designat den för att hålla ihop tillräckligt länge för att blåsa iväg och landa på en bit öppen jord.
Där, på jorden, kommer den snart att förmultna och fröna som ligger på botten kan gro och skapa nytt liv. Visst är det fantastiskt.
Det är en tomatillo, eller var. Rättare sagt. Ska bli. Så makalöst och så enkelt fungerar naturen.
Allt gott,
Eva
Om de här funderingarna tilltalar dig, läs mer i min bok När själen får grönska.

Trädviskaren

Talar ni med era krukväxter? Om svaret är ja, då är vi två - minst. Jag tror det är ganska vanligt. Kanske är vi inte lika många som talar med träden, som hälsar på dem när vi kommer gående, ber om ursäkt när vi beskär dem (och förklarar varför) och söker tröst hos dem när vi behöver det.

Förra året gick jag en kurs i naturkommunikation hos Charlotte Wallenborg på Österlen. Hon driver företaget The Willow tree och lär bland annat ut hur man talar med träd.

För mig kändes det spännande och intressant, men det var också utanför min bekvämlighetszon. Jag, som oftast är rationell och vill ha förklaringar till allt, skulle jag tala med träd? Och skulle de svara mig - skulle jag få skäll för alla gånger jag klipper dem?

Det visade sig inte alls vara särskilt märkvärdigt, än mindre konstigt eller knasigt. Tillsammans med Charlotte och mina kurskamrater gick jag helt enkelt ut i skogen (undersköna Stenshuvud var vi oftast vid) och satte oss under var sitt träd. Där satt vi med oss själva och trädet i ungefär en timmes tid och bara var. Ett slags meditation kan man väl kalla det för. Vissa av kurskamraterna hade gjort det här förut och bytte verkligen tankar med sina träd och fick råd och tips. Jag kände mig först lite misslyckad som inte nådde lika långt. Men jag upplevde saker på ett annat sätt, och det var okej lovade Charlotte!  Under den starka eken kände jag mig trygg, vid den yviga enen upplevde jag ett djupt lugn och intill den väldiga tallen glad och förväntansfull. Och när jag tvivlade på att det verkligen var ett slags kommunikation med växterna, då kom det - efter en hel timmes tystnad - ett enda ord till mig: Tålamod!

Om du tycker det låter hokus-pokus så tillhör du säkert de rationella, precis som jag. Vi som vill ha vetenskapliga belägg. Men det finns sådana med - bevis på hur träden kommunicerar med varandra både med dofter, underjordiska svamptrådar och kemiska signaler. De kan till och med göra ljud och förstå sin omgivning. Inte så långt ifrån hur vi människor fungerar - vi är mycket mer kemi än vi går runt och tror. Men frågar du ursprungsbefolkningar som indianer och samer, då vet de så oändligt mycket mer om den här kommunikationen än vi så kallat civiliserade människor som inte vet ett smack, eller bara lite grand.
Tänk om det faktiskt är så att vi skulle kunna kommunicera mycket mer med träden om vi bara tog oss tid att lyssna till dem och förstå hur de pratar med oss. Lägga lite tid på att förstå hur de fungerar istället för att försöka hitta liv på andra planeter. Här har vi varelser som kan skapa energi av solljus, inte påverkar miljön eller klimatet negativt och dessutom verkar ganska fredliga (fast de kanske ser oss som en "matresurs" - vi ger dem ju koldioxid, som de å andra sidan skulle kunna få utan oss. Vi skulle däremot dö ut om växterna slutade producera syre.
Jag har i alla fall börjat tro att det går att vara en trädviskare, en person som talar med träd. Börja med ett krama ett om det känns lättare. De som vet säger att man ska stänga av tänkandet och bara vara när man är tillsammans med träd. Och det får ta tid att lära sig, man cyklar ju sällan första gången man sätter sig på en tvåhjuling.
Allt gott,
Eva
PS. Nu kommer min nya bok När själen får grönska vilken dag som helst, och jag är lite prillig av förväntan tror jag. Vill du ha ett signerat ex så kan du beställa i min webshop. Jag skickar så fort jag kan, kanske redan under den här veckan. (Hoppas, hoppas!) Charlottes företag når ni på hennes hemsida.

Det krävs två för att dansa

Den senaste veckan har det varit mycket fokus på mig och min nya bok När själen får grönska. Sedan jag i måndags deltog i Fråga Doktorn i SVT har jag överöst av fina kommenterar, mejl, telefonsamtal, människor har stoppat mig när jag varit ute och gått och sagt snälla saker, det har kommit meddelanden på Facebook och här på bloggen har ni skrivit så underbara saker. Det som särskilt berört mig är att så många känner likadant och har berättelser om naturen eller trädgården att dela med sig av. Jag är lättrörd och det har kommit en och annan tår i ögonvrån, men också många leenden.

Jag har inte hämtat mig än. Det är svårt att ta beröm!

Som tur är behöver jag inte bära alla snälla ord själv utan kan dela dem med en rad personer som varit med och gjort boken. Den viktigaste av dem är fotograf Lina Karna Kippel. Jag kontaktade henne i ett tidigt skede och frågade om hon ville vara med och göra den här boken. Det innebär att hennes bilder inte bara är illustration till min text, utan fristående bilder som harmonierar med innehållet i boken. De ger hennes bild av hur det är att vara i trädgården och naturen.

Jag tycker hennes bilder har en alldeles särskild magi och tillför boken en extra dimension. It takes two to tango!

Dessutom har vi haft så kul ihop. Det är nödvändigt att ha en del sittfläsk när man ska skriva böcker så att man kan sitta på rumpan och få ner alla bokstäver. Men den roligaste biten är ju att vara ute och samla inspiration och upplevelser som kan komma till nytta när man sedan sitter och skriver.
Ibland får jag ställa upp som fotomodell och det kan bli ganska dråpliga bilder ibland som inte riktigt passar i boken eller någon annanstans. Men då har vi kunnat skratta och gott och ur den lusten kommer ofta någonting annat bra.
Andra viktiga personer är förläggare och redaktören på bokförlaget Bonnier Fakta samt en rad människor som jobbar där med det tekniska samt marknadsföring och administration samt frilansande formgivaren Klas Kihlberg. Tillsammans gör vi en bok och får ut den i bokhandeln. Till dig och alla andra som jag hoppas vill läsa den - och njuta av bilderna!

Allt gott,
Eva
PS. Nu är bara ett par veckor tills vi äntligen får hålla boken i handen. Som vi längtar! Vill du förhandsbeställa gör du det här eller här.

Doften - en tidsmaskin

Dofter är de bästa tidsmaskinerna. De kan kasta oss tillbaka i tiden och minnas förra sommaren eller hur det luktade i farmors skafferi. Det sägs att doftminnet är det som stannar allra längst i hjärnan, och som går att plocka fram långt efter det att själva upplevelsen av doften ägde rum. Kanske är det därför som alzheimerpatienter kan bli lugna och avspända om de får en bukett med blommor som växte i deras barndoms trädgård.
Den här bilden tog Lina Karna Kippel av mig när vi besökte Göteborgs Trädgårdsförening i fjol. Och vad är väl ljuvligare än att doppa näsan i en ros och dra in doften. Samtidigt som den fyller lungorna med rosendoft som händer något i både hjärnan och hjärtat! Jag känner mig glad, lite fnissig faktiskt, och avspänd på samma gång. En känsla som ligger nära den glädje som barnet känner, ren och opåverkad.
Det är de eteriska oljorna i växterna som bär doften som både är till både för att locka insekter som ska pollinera växten och som försvar mot skadedjur, svampar och bakterier. Samlingsnamnet för dessa ämnen är fytoncider, och de fungerar som växternas egen antibiotika.
Faktum är att när vi drar ner fytonciderna i lungorna så fungerar det även antibiotiskt på oss genom att stärka vårt immunförsvar. Allra mest rik på fytoncider är barrskogen, så dra ett extra djupt andetag nästa gång du vandrar förbi en gran eller tall! De eteriska oljorna påverkas oss både fysiskt och känslomässigt. Till exempel blir man lugn av lavendel, fokuserad och jordad av talldoft och pigg av citron- eller mandarindoft.
Det går även att köpa eteriska oljor på flaska, men välj ekologiska, naturliga eteriska oljor av hög kvalitet. Dessa kan du blanda i lite neutral olja som jojobaolja eller mandelolja och använda istället för ansiktskräm eller kroppslotion. Eller smörj in fotsulorna med den - där tas oljorna upp väldigt bra!
Allt gott,
Eva
PS. Plocka gärna in en bukett snödroppar nu när de tittar upp ur jorden. Vänta ett par timmars tills de stått i värmen ett tag och stoppa sedan näsan i de små blommorna. Hur doftar det? Vad känner du?

Att behålla barnet inom sig

Jag känner igen ett riktigt bra klätterträd när jag ser det. Redan som liten tjej älskade jag att klättra i träd, inte ens ett fall från hög höjd (jag kastade mig som Tarzan till en gren, som tyvärr var rutten och knäcktes rakt av och det var rena turen att jag landade oskadd på båda fötterna) fick mig att sluta.

Än idag kan jag få ett ryck och klättra upp i ett träd bara sådär. I somras besökte jag och fotograf Lina Karna Kippel Jonsereds trädgårdar utanför Göteborg och där stod denna fantastiska lind som jag snabbt for upp i, utan att reflektera över varför. Trädets dragningskraft var oemotståndlig, som om det kallade på mig.

I min nya bok När själen får grönska skriver jag mycket om träden och hur de kommunicerar både med varandra och med oss. Jag vet inte hur kontakten går till, men jag känner att den finns. En sak är säker och det är att träd har en form av intelligens som vi borde utforska mera, av alla de miljarder som läggs på att ta reda på om det finns liv i universum borde några gå till dem som försöker förstå hur träd och andra växter kommunicerar. Tänk om vi skulle kunna tolka deras språk bättre. Då skulle träd som den här gamla linden kunna berätta självupplevda minnen för oss om vad som hänt flera hundra år tillbaka i tiden. Undrar vilka fler som suttit här?

I tv-serien Den vita stenen fanns ett träd där barnen kröp in och gömde sig för omvärlden. Och högt här uppe i trädet kan jag sitta och känna mig osynlig på samma sätt som Fia och Hampus samtidigt som jag har full koll på vad som händer nedanför, till exempel om någon annan är på väg upp. Jag känner mig trygg här i lindens famn, pulsen går ner och jag är totalt närvarande i mig själv.

Nästa gång du lägger märke till ett särskilt träd, stanna vid det en längre stund, öppna ditt hjärta på vid gavel och se om du kan höra, känna eller på annat sätt uppleva vad trädet har att säga dig. Det går lika bra att luta sig mot det, eller sätta sig vid dess fot, som att klättra upp.

Tycker du att de här tankarna låter spännande så finns det mer att läsa i min nya bok När själen får grönska som kommer ut i mars på Bonnier Fakta.

Bilderna är förstås tagna av Lina Karna Kippel, som snällt stannade på jorden och väntade ut mig.
Allt gott,
Eva
PS. Klättra inte högre än att du kan komma ner på egen hand igen. Efter snabbklättringen i Jonsereds-linden insåg jag plötsligt att jag är 52 år och att det är lättare att ta sig upp än att ta sig ner. Men det gick fint tack och lov. Och jag kan inte lova att jag inte gör om det. ;)

Framåtrörelse kräver hållplatser

"Reflektera över vad ordet återhämtning betyder för dig. Hinner du vänta in dina tankar? Känn efter på vilka ställen i kroppen du kan känna din puls. Framåtrörelse kräver hållplatser. Unna dig en andhämtningspaus."

Så skriver jag i min nya bok När själen får grönska som kommer ut i mars på Bonnier Fakta. Det var ord som direkt fick fotograf Lina Karna Kippel, som tagit alla bilder till boken, att tänka efter lite extra. Det är så lätt att glömma att sätta sig ner och bara tänka, eller släppa tanken fri, som jag hellre vill uppmana till. Vi tänker så mycket viktigt hela tiden att det behövs gläntor för tankar och känslor som varken är resultatinriktade eller frammanade, utan bara får komma av sig själv. Kanske blir det inte mer spännande än vad de är att stå på en hållplats och vänta på bussen. Men då får det vara så. Det är också okej.

Om du är nyfiken på boken så följ min blogg här (prenumerera gärna på inlägg) eller förbeställ boken redan nu: http://bit.ly/2kzo6BE

Allt gott,

EvaPS. Bilden där jag sitter på bänken är tagen på Kullaberg, just där berget stupar ner i havet. Här är luften fri och tankarna kan segla ut över Öresund.

Några katter och en hermelin

Det finns kvinnor och så finns det kvinnor jag beundrar väldigt. Dit hör Tasha Tudor, konstnären och barnboksförfattaren som har världens mest romantiska trädgård. En del säger att inte allt är sant, men i den här boken blir det sant och den är full av underbara bilder och mängder av personliga odlingstips. Så varsamt och ömsint skriven om henne och hennes trädgårdsliv.

Ulla Molin är mest känd för sina trädgårdsböcker och sin trädgård i Höganäs, men hon var en fantastisk estet även när det kommer till hemmet, både inredningsmässigt och "utredning", dvs inredning ute. I denna boken skriver hon om krukor och krukväxter tillsammans med sin väninna Lisa Bauer som illustrerat med vackra teckningar. Det finns även en del svartvita bilder (tänk att färg kostade extra för inte så hemskt länge sen). Mer grönt till alla säger jag bara. Dessutom har jag träffat båda de här kvinnorna och intervjuat dem - kloka, varma och kunniga på sina respektive områden!

Det är klart att det spelar roll hur trädgården är formgiven, det visste man redan på de gamla persernas tid när man delade in trädgården (paradiset) i fyra kvarter. Kinserna har utvecklat Feng shui för att beskriva hur energierna rör sig i trädgården (allt är energi, om du inte visste det). Agneta Nyholm Winqvist kan det här och har skrivit denna mycket uppskattade bok som förklarar precis hur man gör.

John Taylor är min kära vän och kollega och en av Sveriges absolut duktigaste och mångsidigaste trädgårdsmästare. Han kan verkligen allt från att anlägga en perfekt gräsmatta eller grusgång till att odla grönsaker och så små ömtåliga blomsterfröer. Dessutom är han en varm anhängare av kompost och ekologiskt odlande, självklara plus på min lista.

Vad har de här böckerna gemensamt då? Jo, just nu finns de till salu i min webbutik - några av dem är begagnade och finns därför bara i ett ex, John finns i flera exemplar (i bokform förstås).
Butiken hittar du på robild.se. Missa inte reasidan!
Varma hälsningar
Eva