fredag 18 oktober 2013

Ute och går

 Visst är höstträdgården fin, men det är naturen också så här års. Jag älskar verkligen hösten. Häromdagen tog jag en promenad på Kullaberg och gick förbi några av mina favoritplatser där. Detta kallar jag för Lejonklippan eftersom man känner sig som pappan i Lejonkungen när han håller upp sin son för världen. Man får en hissnande känna av att vara "on the top of the word".
 Inte så långt därifrån ligger Torremölla, ruinen av en gammal vattenmölla som gick torr på grund av ett gruvligt avslöjande. Nu rinner bäcken igen, men ingen mal här längre.
Vid Backahögar blev jag uttittad av en flock får som inte hade mycket annat att göra än att tugga och titta på en tant som letade hällristningar (jag).
Allt gott,
Eva

fredag 11 oktober 2013

Det brinner

 I veckan har jag varit på kurs. Om barrväxter och vintergrönt. Det låter kanske inte så upphetsande men var verkligen lärorikt och roligt. Dessutom en massa trevliga kurskamrater, främst mina kollegor i Gröna Pennklubben. Men barrbilderna får vänta. Jag måste bara ösa på med lite härliga höstfärger först. Ovan en ekbladshortensia. Tjusig, visst!
 En flikig rönnsumak, så kallad fliksumak. Läcker, eller hur?
 Det gröna kastanjeträdet - fullt med nötter - utgör en vacker bargrund till den rosa benveden.
 Hemma hos mig brinner just nu vildvinet starkare än på länge.
 Blåbärsbuskarna går inte heller av för hackor.
Och ginnalalönnen klär sig i orange som vanligt så här års. Det är ovanligt starka höstfärger här i Skåne i år, kanske beroende på torka, den varma långa sommaren, att det varit kallt men ingen frost, hög luftfuktighet. Nja, sanningen är att man inte vet riktigt varför. Men vackert är det!
Allt gott!
Eva