Mer olik än man tror

Efter de senaste dagarnas uppmärksamhet kring blåsippan har jag känt behovet av att beskriva denna art lite mer utförligt.
Denna lilla, och får man väl säga, ganska oansenliga blomma (fast ack så söt) blommar främst på ängar och i skogsbrynet under tidig vår. Den är fridlyst i stora delar av landet, men kan köpas i plantskolan om man vill odla den i trädgården.
Blåsippan, Hepatica nobilis, har vanligen blå blommor, men det förekommer också plantor med rosa, lila och vita blommor och sorter med fyllda blommor. Blåsippan är alltså inte så lik som man kan tro - utan står i sig själv för mångfald.

Det finns också utländska arter av blåsippor som går alldeles utmärkt att odla i vårt land. Faktiskt är det så att hos mig trivs den ungerska blåsippan, Hepatica transsilvanica, utmärkt sida vid sida med den svenska. Blommorna kommer något senare och är lite större än hos den svenska arten. Jag gillar båda lika mycket!

Min personliga favorit är förstås den som sticker ut mest - som är mest olik om man så vill, den skira vita blåsippan som jag tror har japanskt blod. Det finns också en koreansk blåsippa, H. maxima, och en art från Nordamerika: liten blåsippa, H. americana.

Framför mångfald i trädgården och i alla andra sammanhang,

Eva