Rosfrossa

 Idag har det varit grått och tungt med dis, regn och en gnutta huvudvärk som jag skyller på lågtrycket. Men så får man ett besked om att en väninna och hennes man fått en bebis och blir på gott humör igen. Och nyss kom ett mejl från Rosens Dag om de tio nominerade rosorna till Årets Ros 2013. Några var klassiker andra nya för mig. Det här är 'Jacques Cartier' som jag tror många odlar och tycker om. Fin blomma, härlig doft och remonterande om jag inte har fel.

 Det här är 'Aprikola', floribundaros från Kordes som introducerades 2000. Används som rabattros och ska vara härdig till zon 4. Okänd för mig men ser vacker ut och fin om man vill ha något aprikos tycker jag.

 Den här marktäckande 'Diamant' är också ny för mig. Blommar kontinuerligt och går till zon 3 (4). Någon som provat?

 'Ole' är årets joker. Den är inte döpt efter Helsingborgs stadsträdgårdsmästare Ole Andersson utan kommer från Minnesota i USA. 70 cm hög buskros som blommar kontinuerligt med de här magnifika klasarna. Sägs vara härdig till zon 5. Även denna var okänd för mig och precis i min smak så jag hoppas den finns i handeln.

 Den här blir man ju nästan rädd för så mycket som den blommar. 'Orange Triumph' är en polyantharos med stora klasar av orangeröda blommor. Det blir faktiskt för mycket för mig, även om bilden är läcker. Härdighet zon 4 och oavbruten blomning hela säsongen.

En som jag däremot kan tänka mig att odla är klassiska 'Wrams Gunnarstorp' som är döpt efter ett slott här i närheten, utanför Bjuv i Skåne ligger godset. Den blommar "bara" en gång men med denna maffighet blir man ju glad och nöjd för det, zon 4.
Alla bilderna tillhör Rosens Dag, tack för lånet! Tre utvalda rosor kommer att presenteras på mässan Nordiska Trädgårdar i Stockholm och vinnaren utses på Rosens Dag i juli.
Vilka är era favoritrosor?
Eva

Iscoolt

Nu har vi takdropp och snöglopp här i stan, men i helgen gick jag en promenad i snön på Kullaberg. Och titta vad vi hittade jag och min man. En formation i isen som såg ut som träd, grenar och gräs.
"Det är ju din logga" tyckte min man, och ja, visst helt fel har han inte.
Jag tycker det är coolt att naturen kan skapa sådana här fenomen.
Allt gott,
Eva
(Bifogar loggan här nedanför. Den är ritad av tecknaren Maria Jönsson för ca 15 år sedan och den är fortfarande så mycket "jag".)

Ny granne

Jippi! Jag ska få en ny granne. Eller ny och ny, men kommunen har bestämt att rusta upp Tivoliparken som ligger strax intill där jag bor i Höganäs. Den som stått för ritningarna är landskapsarkitekt Ulf Nordfjell. Det känns fantastiskt att Sveriges mest välkända och välrenommerade landskapsarkitekt gör något i min stad, och så nära dessutom.
Det kommer att bli ett lyft för hela stadsdelen och hela vår lilla stad, det är jag säker på. Man ska börja redan under våren och kommer att vara klara om ungefär ett år.
Tyvärr kallar vår lokaltidning Ulf föraktfullt för trädgårdskändis. De har tydligen inte ens orkat googla vem han är för det vore ju ungefär som att kalla Zlatan för fotbollskändis. Ingen annan svensk landskapsarkitekt har haft så stora framgångar internationellt som Ulf Nordfjell. Han har deltagit två gånger (snart tre) med egna trädgårdar på Chelsea Flower Show och blivit best in show, vilket är att jämföra med VM-guld. (Nåt sånt har ju inte ens Zlatan om jag är rätt informerad.)
Men det är väl ett tecken på att trädgårdskultur tyvärr inte har den status som det borde ha. Här kan man läsa hela artikeln.
Nåja, det förtar i alla fall inte min glädje för den nyrustade parken. Tror jag måste fira med lite tulpaner...
Allt gott,
Eva

Iskallt

 Det fortsätter vara iskallt ute. Under minus tio på nätterna ett par veckor i sträck är ovanligt för oss i Skåne. Men å andra sidan ger det möjlighet till kul lekar med is och växter. Här har jag gjort tre iskuber i gamla glasslådor genom att helt enkelt frysa in hyacinter, tulpanblad och apelsinskal. Hur lätt som helst, och väldigt effektfullt i motljus, men kan också tänka mig att tända en marschall bakom på kvällstid.

 Denna lykta är lite mer avancerad, om än inte svår, att göra då jag frusit in den i olika omgångar för att få till lager med nypon, julrosor och buxbom. Till den har jag en särskild islykteform.

Men det går lika bra att använda en youghurtpaket och ställa ner en rund glasburk med tyngd i (annars flyter den upp) och frysa in blad i vattnet. Man får ju utnyttja vädret, vetja!
Allt gott,
Eva

Skrivtid på landet

 Varje vecka försöker jag ha en tom dag i kalendern då jag kan åka ut till min skivarstuga för att sitta och skriva på någon av mina nya böcker i lugn och ro. Huset (det gula i mitten) ligger i det vackra åkerlandskapet utanför Mjöhult i Nordvästra Skåne, tio minuter med bil hemifrån Höganäs.

 Trädgården är vacker nu, täckt av snö. Men magnoliaknopparna utlovar vår.

 Tvättklämmorna har visst blivit kvarglömda ute. Men rätt fina med rimfrost. Sommartid hyr jag ut stugan till dem som vill tillbringa en vecka i Skåne och det måste ju finnas gott om plats för dem att hänga upp sina badlakan på, eller hur!

Min dagliga lunchpromenad tog jag i naturreservatet Svedberga Kulle som ligger på andra sidan byn. (Det är därifrån bilden på mitt hus är taget.) Kullen tillkom i slutet av istiden och här finns fina promenadstigar och en häftig pulkabacke. Det är häftigt med en isolerad höjd sådär mitt ute på slätten. 62 meter över havet på toppen, minsann!

Framåt kvällen fångade jag den här utsikten från min skrivbordsplats. Visst bjuder vintern på häftiga solnedgångar!
Allt gott,
Eva

Lilla fågel blå

Oj vad svårt det är att fånga småfåglarna på bild. Blåmesen ville mest vända rumpan till, och när den väl vände sig om så skakade jag till så att bilden blev lite suddig.
Har ni några bra trix vad gäller djurfotografering?
Kram
Eva

Tulpanens dag

 Den 15 januari har utsetts till Tulpanens dag. Det är väl gott så - även om jag tjuvstartade för en dryg vecka sedan. Den här vitröda buketten fick jag av min danska (såklart) svärmor. Då var det hårt knutna små knoppar som inte lovade särskilt mycket. Men vilken bukett! Den har bara blivit vackrare för varje dag. Nu är den på upphällningen, men fortfarande vacker tycker jag.

Vid presskonferensen i förra veckan fick vi binda våra egna buketter. Min blev väl inte världens proffsigaste, men fin ändå tycker jag med bland annat videkissar, vaxblomma och torkade frökapslar till tulpaner i tre olika rosa nyanser. Var visst på lite romantiskt humör tror jag.

För mig är de "riktiga" tulpanerna ändå de som ligger där i marken och väntar på vårvärmen, just nu under ett nytt skyddande täcke av vit snö. Det är något magiskt över lökar, att det kan komma något så vackert ur detta. Fast först ska jag skynda iväg och köpa en ny bukett för att fira.
Är det Tulpanens dag så är det!
Allt gott,
Eva
PS. Efter kommentarer från initierade läsare är jag osäker på om den röda snigeln i förra inlägget verkligen är en spanjor, kanske det är en röd skogssnigel - hur den nu hittat till stan. Jag ska undersöka saken närmare när jag ser nästa.