måndag 16 oktober 2017

Naturens under

Så skört, så ömtåligt. Och så oändligt vackert. Idag blir det bara en enda bild - men den betyder desto mer för mig.
Att stanna upp och titta nära på någonting, studera det i detalj och förlora sig i tiden, det händer mig nästan enbart utomhus, i trädgården eller naturen.
Den här lilla frökapseln - nästan som en växternas livmoder tänker jag - fann jag i växthuset när jag städade ut det i helgen för att göra plats till alla växter som ska övervintra där inne. Titta på dess fina mönster, hur naturen har designat den för att hålla ihop tillräckligt länge för att blåsa iväg och landa på en bit öppen jord.
Där, på jorden, kommer den snart att förmultna och fröna som ligger på botten kan gro och skapa nytt liv. Visst är det fantastiskt.
Det är en tomatillo, eller var. Rättare sagt. Ska bli. Så makalöst och så enkelt fungerar naturen.
Allt gott,
Eva
Om de här funderingarna tilltalar dig, läs mer i min bok När själen får grönska.

1 kommentar:

Drömgården sa...

Bara ådringen kvar.. Vackert!
/Kitty