fredag 10 februari 2017

Att behålla barnet inom sig


Jag känner igen ett riktigt bra klätterträd när jag ser det. Redan som liten tjej älskade jag att klättra i träd, inte ens ett fall från hög höjd (jag kastade mig som Tarzan till en gren, som tyvärr var rutten och knäcktes rakt av och det var rena turen att jag landade oskadd på båda fötterna) fick mig att sluta.
Än idag kan jag få ett ryck och klättra upp i ett träd bara sådär. I somras besökte jag och fotograf Lina Karna Kippel Jonsereds trädgårdar utanför Göteborg och där stod denna fantastiska lind som jag snabbt for upp i, utan att reflektera över varför. Trädets dragningskraft var oemotståndlig, som om det kallade på mig.
I min nya bok När själen får grönska skriver jag mycket om träden och hur de kommunicerar både med varandra och med oss. Jag vet inte hur kontakten går till, men jag känner att den finns. En sak är säker och det är att träd har en form av intelligens som vi borde utforska mera, av alla de miljarder som läggs på att ta reda på om det finns liv i universum borde några gå till dem som försöker förstå hur träd och andra växter kommunicerar. Tänk om vi skulle kunna tolka deras språk bättre. Då skulle träd som den här gamla linden kunna berätta självupplevda minnen för oss om vad som hänt flera hundra år tillbaka i tiden. Undrar vilka fler som suttit här?



I tv-serien Den vita stenen fanns ett träd där barnen kröp in och gömde sig för omvärlden. Och högt här uppe i trädet kan jag sitta och känna mig osynlig på samma sätt som Fia och Hampus samtidigt som jag har full koll på vad som händer nedanför, till exempel om någon annan är på väg upp. Jag känner mig trygg här i lindens famn, pulsen går ner och jag är totalt närvarande i mig själv.
Nästa gång du lägger märke till ett särskilt träd, stanna vid det en längre stund, öppna ditt hjärta på vid gavel och se om du kan höra, känna eller på annat sätt uppleva vad trädet har att säga dig. Det går lika bra att luta sig mot det, eller sätta sig vid dess fot, som att klättra upp.

Tycker du att de här tankarna låter spännande så finns det mer att läsa i min nya bok När själen får grönska som kommer ut i mars på Bonnier Fakta.

Bilderna är förstås tagna av Lina Karna Kippel, som snällt stannade på jorden och väntade ut mig.
Allt gott,
Eva
PS. Klättra inte högre än att du kan komma ner på egen hand igen. Efter snabbklättringen i Jonsereds-linden insåg jag plötsligt att jag är 52 år och att det är lättare att ta sig upp än att ta sig ner. Men det gick fint tack och lov. Och jag kan inte lova att jag inte gör om det. ;)

7 kommentarer:

Cecilia S sa...

Hahahaha, vet inte hur många gånger jag fick bli nedhämtad av min pappa eftersom jag envisades med att klättra upp i träd när jag var liten. Nu ör jag lite klokare och inser att jag inte ska klättra så högt. Men visst är det en speciell känsla att klättra i träd :-)
Hälsa gärna på i min nya blogg. www.backastigen3.blogspot.com
Cilla♥

♥Min Eden♥ sa...

Åh.. jag ser fram emot din bok!! Älskade också serien "Den vita stenen". Träden är så otroligt mäktiga, att det vore konstigt om de inte hade en förmåga att kommunicera. <3

Rost och rädisor sa...

Fantastisk lind du klättrat upp i, ja helt enkelt makalös! Snygg bild blev det också. Det går inte att ta miste på att du har kontakt med träden. Jag känner också denna kärlek till träd och levande. Måste förstås läsa boken!
Allt gott
/Anette

Anne-Kristin Sander Naurstad sa...

Så deilig tre å klatre i! Jeg blir alltid glad hvis jeg klatrer i trær, så kanskje jeg skal gjøre det mer i år! Takk for påminningen! Hilsen Anne-Kristin

Anja C. Hill sa...

Hej Eva!
Min trädgårdsbok-bokhylla börjar bli imponerande, men det finns plats för en till...Ingen kan väl motstå att läsa om hur en själ kan grönska ?!
Att klättra i träden var en vanlig sysselsättning när man lekte Tarzan eller indianer och vita...

Ser riktigt framemot att få läsa boken Eva!
Ha det gott! /Anja

Anja C. Hill sa...

ps
Glömde kommentera bilderna. Jag vet hur trädet som du har klättrat i ser ut. Har varit där många gånger och haft lust att göra något liknande men, numera får jag göra sådant i fantasin...Superhäftiga bilder i alla fall du bjuder på!
ds

Med fingrarna i (j)orden sa...

Tack snälla för era fina kommentarer. Härligt att ha så många träd-älskande läsare.
Kram på er allihopa!
Eva