tisdag 14 februari 2017

Allt hopp är ute

Varför sitta inne - när allt hopp är ute? Det är inte alla dagar som är ljusa och lätta att ta sig igenom. Den som har sorg, smärta, känner sig bortglömd, deppig eller upplever att allt är meningslöst kan lätt bli sittande i sin stol eller liggande på sin soffa. Det kan verka som att det är det enda du klarar av eller behöver när livet är tungt. Men det bästa du kan göra är att gå ut på en helt vanlig promenad. Gärna en långpromenad i skogen eller längs stranden, men om du bara orkar ta en runda runt kvarteret är det okej till att börja med.
 Det händer massor i kroppen när vi kommer ut nämligen. En naturpromenad är bra för hjärta och kärl, för konditionen, för vikten (upp eller ned, vilket du behöver), för D-vitamintillverkningen i kroppen, för att stärka muskler och skelett och det minskar risk för en lång rad sjukdomar, från förkylning (du stärker immunförsvaret) till diabetes typ 2. Men bäst av allt - det är bra för humöret!
Den som promenerar i rask takt utomhus 1,5 timme i veckan (helst ännu mer - en halvtimme om dagen), motverkar enligt forskningen depression och kan till och med gå sig frisk från en depression på ett antal veckor. För dig som "bara" är nedstämd kan du ofta känna förbättring redan efter en enda promenad, fast det lättar förstås ännu bättre om du fortsätter ta dig ut en stund varje dag.
Själv använder jag promenader både för att hålla ryggont i schack och för att jag blir mycket gladare av det. Det är också under mina skogspromenader jag "snackar" med pappa (som inte längre är i livet), som jag löser problem och kommer på kreativa idéer. Och när jag känner att jag behöver muntras upp lite extra tar jag ett hoppsasteg eller tar sats och hoppar riktigt högt (något som fotograf Lina Karna Kippel fångat på de här bilderna). Det är liksom omöjligt att inte dra på smilbanden när man skuttar eller hoppar.
Hoppas att du också kan hitta glädjen i naturen,

Eva
PS. Nu kan du förbeställa ett signerat ex av min bok (prel utgivning 28/3) i min webshop.

5 kommentarer:

Luna Eks Trädgårdsblogg sa...

Instämmer helt, även om min nya höft inte tillåter några hopp längre. Och snart är naturen isfri och det blir ännu lättare.

Ha en bra dag!/Luna

Ellan H sa...

Ja det är helt fantastiskt vilken skillnad det gör för både kropp och själ att vara ute. Hoppat har jag inte gjort, däremot hjulat på landsvägen. :-) Men jag hade inte någon fotograf med mig.
Önskar dig allt gott!

Med fingrarna i (j)orden sa...

Härligt att ni har samma känsla som jag Luna och Ellan! Kanske vågar du på dig ett hoppsasteg snart Luna? Hjula var det länge sedan jag klarade av Ellan, men kanske dags att testa till sommaren?
Allt gott!
Eva

Veronica sa...

Jag, som är en av dem som har kronisk smärta, kämpar just nu med en rehabilitering. Och Oj, vad sjukgymnasterna lyfter just det!
Hellre lite varje dag än inte alls.
Promenera, promenera och må bättre!

Sen försvinner vintern och trädgården gör ju underverk för både kroppslig och själslig värk och man blir Glad :)

//Veronica

Med fingrarna i (j)orden sa...

Veronica!
Önskar dig all bättring. Kronisk smärta är verkligen tufft och det gäller att hitta de små ljusglimtarna i livet!

Allt gott,
Eva