lördag 18 april 2015

Mormorsfavorit

 Toffelblomma. En växt som jag provade inomhus på 80-talet och lyckades ha ihjäl på tre dagar eller nåt sånt. Sen var den avfärd som trist mormorsblomma. Omodern, svårskött och rätt ful. Men så hände något: häromåret började man sälja toffelblomma på långa blomstjälkar som utplanteringsväxt för den sena våren. Och nu är jag fast. Jag tycker de där svävande bubbliga blommorna i kraftiga färger är som gjorda för att pigga upp en vårdag.
De behöver ganska mycket vatten för att trivas och får inte utsättas för alltför hård frost - då tar särskilt blommorna stryk. De tål någon enstaka minusgrad, blir det kallare får man lägga över fiberduk. Och skulle olyckan vara framme kan man klippa ner de vissna/frusna blommorna så kommer det nya knoppar. Passar du den och knipsar bort överblommat har du en fin växt ända fram emot midsommar. Och då vill man ju ändå byta ut den mot något mer somrigt.
Skön vår,
Eva
PS. Vill du se ännu mer av mina bilder finns på jag på Facebook och på Instagram/Twitter som @robilde.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Den där minns jag också som en kompakt och låg växt, vet inte om jag hade någon själv, tror det var fel färger, men mormor hade i alla fall. Ska leta reda på dig på insta!

Jenny

lenaiwales sa...

Har samm ungdomsupplevelse som du har!Och det gällde inte bara toffelblommor då, hi,hi!!
Idag har jag lite annorlunda syn på växter, som tur är, och gillar verkligen toffelblomman.