Lukelycka och tulpaner

Ni tror väl jag är knasig som först skriver mig varm om nässlor och sedan öser på med fina ord om maskrosor och kirskål. Sanningen är ju att även jag rensar bort det som kallas ogräs. Men jag vill gärna sprida insikten om att vi inte ska kriga med dem, utan se det fina i alla växter och därmed rensa lagom. Alla växter måste få finnas, men kanske inte just i mina rabatter. Aldrig rensar man väl huvudet så bra som när man rensar ogräs, och sällan känner man sig så nöjd som när renskorgen är full. Lukelycka sa någon här om dagen och det är ju en lisa för själen hon menar då, eller hur? Och jag är rätt glad att den där slänten i förra inlägget inte finns hos mig, i ärlighetens namn.





Just nu är det tulpantider hos mig, så alla sköna perenner som blommar just nu får komma i ett senare inlägg (löjtnantshjärtat fick dispens för att det växte på rätt ställe). Håll till godo:




I början var jag knasig på alla illröda darwintulpaner som kom upp här och där i min 40-tals trädgård. Nu har jag förstått att de kommer upp oavsett om jag vill eller inte. Och på rätt ställe kan de faktiskt vara fina även om jag annars håller mig borta från röda blommor.






En grönbandad skönhet.

Liljeblommande hör till mina favoriter.

Färg- och formexplosionen i den här rabatten var inte medvetet planerad, utan mer ett misstag (jag bara satte alla tulpanlökar jag hade på samma ställe), men den varar så kort tid att jag börjat tycka om den. Jag blir rätt glad av de här färgkrockarna, och de går ju att plocka in de värsta missarna i vas.

Hej du - ska vi leka?

Rött och gult är i regel fult ihop - ändå funkar detta.

Och snart är den tiden förbi. Allt tid har sitt!
Go helg på er,

Eva