tisdag 29 januari 2013

Rosfrossa

 Idag har det varit grått och tungt med dis, regn och en gnutta huvudvärk som jag skyller på lågtrycket. Men så får man ett besked om att en väninna och hennes man fått en bebis och blir på gott humör igen. Och nyss kom ett mejl från Rosens Dag om de tio nominerade rosorna till Årets Ros 2013. Några var klassiker andra nya för mig. Det här är 'Jacques Cartier' som jag tror många odlar och tycker om. Fin blomma, härlig doft och remonterande om jag inte har fel.
 Det här är 'Aprikola', floribundaros från Kordes som introducerades 2000. Används som rabattros och ska vara härdig till zon 4. Okänd för mig men ser vacker ut och fin om man vill ha något aprikos tycker jag.

 Den här marktäckande 'Diamant' är också ny för mig. Blommar kontinuerligt och går till zon 3 (4). Någon som provat?
 'Ole' är årets joker. Den är inte döpt efter Helsingborgs stadsträdgårdsmästare Ole Andersson utan kommer från Minnesota i USA. 70 cm hög buskros som blommar kontinuerligt med de här magnifika klasarna. Sägs vara härdig till zon 5. Även denna var okänd för mig och precis i min smak så jag hoppas den finns i handeln.
 Den här blir man ju nästan rädd för så mycket som den blommar. 'Orange Triumph' är en polyantharos med stora klasar av orangeröda blommor. Det blir faktiskt för mycket för mig, även om bilden är läcker. Härdighet zon 4 och oavbruten blomning hela säsongen.

En som jag däremot kan tänka mig att odla är klassiska 'Wrams Gunnarstorp' som är döpt efter ett slott här i närheten, utanför Bjuv i Skåne ligger godset. Den blommar "bara" en gång men med denna maffighet blir man ju glad och nöjd för det, zon 4.
Alla bilderna tillhör Rosens Dag, tack för lånet! Tre utvalda rosor kommer att presenteras på mässan Nordiska Trädgårdar i Stockholm och vinnaren utses på Rosens Dag i juli.
Vilka är era favoritrosor?
Eva

måndag 28 januari 2013

Iscoolt

Nu har vi takdropp och snöglopp här i stan, men i helgen gick jag en promenad i snön på Kullaberg. Och titta vad vi hittade jag och min man. En formation i isen som såg ut som träd, grenar och gräs.
"Det är ju din logga" tyckte min man, och ja, visst helt fel har han inte.
Jag tycker det är coolt att naturen kan skapa sådana här fenomen.
Allt gott,
Eva
(Bifogar loggan här nedanför. Den är ritad av tecknaren Maria Jönsson för ca 15 år sedan och den är fortfarande så mycket "jag".)

lördag 26 januari 2013

Ny granne

Jippi! Jag ska få en ny granne. Eller ny och ny, men kommunen har bestämt att rusta upp Tivoliparken som ligger strax intill där jag bor i Höganäs. Den som stått för ritningarna är landskapsarkitekt Ulf Nordfjell. Det känns fantastiskt att Sveriges mest välkända och välrenommerade landskapsarkitekt gör något i min stad, och så nära dessutom.
Det kommer att bli ett lyft för hela stadsdelen och hela vår lilla stad, det är jag säker på. Man ska börja redan under våren och kommer att vara klara om ungefär ett år.
Tyvärr kallar vår lokaltidning Ulf föraktfullt för trädgårdskändis. De har tydligen inte ens orkat googla vem han är för det vore ju ungefär som att kalla Zlatan för fotbollskändis. Ingen annan svensk landskapsarkitekt har haft så stora framgångar internationellt som Ulf Nordfjell. Han har deltagit två gånger (snart tre) med egna trädgårdar på Chelsea Flower Show och blivit best in show, vilket är att jämföra med VM-guld. (Nåt sånt har ju inte ens Zlatan om jag är rätt informerad.)
Men det är väl ett tecken på att trädgårdskultur tyvärr inte har den status som det borde ha. Här kan man läsa hela artikeln.
Nåja, det förtar i alla fall inte min glädje för den nyrustade parken. Tror jag måste fira med lite tulpaner...
Allt gott,
Eva

torsdag 24 januari 2013

Iskallt

 Det fortsätter vara iskallt ute. Under minus tio på nätterna ett par veckor i sträck är ovanligt för oss i Skåne. Men å andra sidan ger det möjlighet till kul lekar med is och växter. Här har jag gjort tre iskuber i gamla glasslådor genom att helt enkelt frysa in hyacinter, tulpanblad och apelsinskal. Hur lätt som helst, och väldigt effektfullt i motljus, men kan också tänka mig att tända en marschall bakom på kvällstid.
 Denna lykta är lite mer avancerad, om än inte svår, att göra då jag frusit in den i olika omgångar för att få till lager med nypon, julrosor och buxbom. Till den har jag en särskild islykteform.
Men det går lika bra att använda en youghurtpaket och ställa ner en rund glasburk med tyngd i (annars flyter den upp) och frysa in blad i vattnet. Man får ju utnyttja vädret, vetja!
Allt gott,
Eva

lördag 19 januari 2013

Skrivtid på landet

 Varje vecka försöker jag ha en tom dag i kalendern då jag kan åka ut till min skivarstuga för att sitta och skriva på någon av mina nya böcker i lugn och ro. Huset (det gula i mitten) ligger i det vackra åkerlandskapet utanför Mjöhult i Nordvästra Skåne, tio minuter med bil hemifrån Höganäs.
 Trädgården är vacker nu, täckt av snö. Men magnoliaknopparna utlovar vår.
 Tvättklämmorna har visst blivit kvarglömda ute. Men rätt fina med rimfrost. Sommartid hyr jag ut stugan till dem som vill tillbringa en vecka i Skåne och det måste ju finnas gott om plats för dem att hänga upp sina badlakan på, eller hur!
Min dagliga lunchpromenad tog jag i naturreservatet Svedberga Kulle som ligger på andra sidan byn. (Det är därifrån bilden på mitt hus är taget.) Kullen tillkom i slutet av istiden och här finns fina promenadstigar och en häftig pulkabacke. Det är häftigt med en isolerad höjd sådär mitt ute på slätten. 62 meter över havet på toppen, minsann!
Framåt kvällen fångade jag den här utsikten från min skrivbordsplats. Visst bjuder vintern på häftiga solnedgångar!
Allt gott,
Eva

torsdag 17 januari 2013

Lilla fågel blå

Oj vad svårt det är att fånga småfåglarna på bild. Blåmesen ville mest vända rumpan till, och när den väl vände sig om så skakade jag till så att bilden blev lite suddig.
Har ni några bra trix vad gäller djurfotografering?
Kram
Eva

tisdag 15 januari 2013

Tulpanens dag


 Den 15 januari har utsetts till Tulpanens dag. Det är väl gott så - även om jag tjuvstartade för en dryg vecka sedan. Den här vitröda buketten fick jag av min danska (såklart) svärmor. Då var det hårt knutna små knoppar som inte lovade särskilt mycket. Men vilken bukett! Den har bara blivit vackrare för varje dag. Nu är den på upphällningen, men fortfarande vacker tycker jag.
Vid presskonferensen i förra veckan fick vi binda våra egna buketter. Min blev väl inte världens proffsigaste, men fin ändå tycker jag med bland annat videkissar, vaxblomma och torkade frökapslar till tulpaner i tre olika rosa nyanser. Var visst på lite romantiskt humör tror jag.
För mig är de "riktiga" tulpanerna ändå de som ligger där i marken och väntar på vårvärmen, just nu under ett nytt skyddande täcke av vit snö. Det är något magiskt över lökar, att det kan komma något så vackert ur detta. Fast först ska jag skynda iväg och köpa en ny bukett för att fira.
Är det Tulpanens dag så är det!
Allt gott,
Eva
PS. Efter kommentarer från initierade läsare är jag osäker på om den röda snigeln i förra inlägget verkligen är en spanjor, kanske det är en röd skogssnigel - hur den nu hittat till stan. Jag ska undersöka saken närmare när jag ser nästa.

måndag 14 januari 2013

Varning för slemmiga bilder

 Lilla snigel akta dig, akta dig, akta. Annars tar jag dig!
Denna söta ramsa brukade jag leka med barnen när de var små, samtidigt som jag lekte snigel med fingrarna, och de skrattade så de kiknade. Lika roligt är det inte att träffa på den orangebruna spanska skogssnigeln i sin trädgård. Egentligen är den ju rätt vacker, men när man fastnat i slemmet och fått salladen invaderad, ja då är det så lagom kul.
Det tog faktiskt en massa kraft bara att fota bilderna, så äcklig tycker jag den är. Spansk skogssnigel, mördarsnigel kallad, är faktiskt den enda levande organism som jag medvetet tar livet av i trädgården. Jag brukar lägga ut snigelgift på våren i form av snigelpellets och under sommaren kniper jag dem bakom nacken med sekatören. Det gäller att komma på det sätt som funkar bäst för en själv. Inte för att man tvunget måste utrota de spanska skogssnigeln (ibland önskar man att man kunde) utan för att de behöver hållas i schack för att inte bli för många. Det är inte kul när man inte ens kan gå barfota på gräsmattan utan att trampa på dessa slemmiga varelser. Behöver du hjälp mot sniglarna rekommenderar jag snigelshopen som samlat olika metoder. Bäst är att börja så snart tjälen gått ur jorden.
Man ska dock vara försikt med att dra alla sniglar över en kam. Den vackert spräckliga pantersnigeln är nästan lika stor som den spanska och rätt så slemmig den också. Men, och det är de viktiga, den gör nästan ingen skada på dina växter, utan är en av de nyttiga nedbrytarna. Pantersnigeln lever i huvudsak av svamp och rotvegetation och struntar oftast i både sallad och tagetes. Dessutom har jag läst någonstans att de även äter mördarsnigelns ägg. Så var rädd om den här!
Ofta hittar jag sniglar när jag vänder på krukor som stått tomma upp och ner i något mörkt och fuktigt hörn. Och där kan de få bo - så länge de har ränder på ryggen.
Imorgon är det tulpanens dag, så då lovar jag blommor här igen,
Hoppas ni överlevde!
Allt gott,
Eva

torsdag 10 januari 2013

Äntligen - tulpankänslor!

 Äntligen är det dags för tulpaner! Tänk vilken lycka att man redan i januari kan njuta av vårens krispigaste blommor! I år det tydligen på modet med färgstarka. Gärna för mig, men jag kan också tänka mig en fin vit bukett. Jag gillar dem allihop faktiskt...
 En annan som gillar tulpaner är slottsträdgårdsmästare John Taylor som pratade sig varm om tulpaner och under ett kort ögonblick - bara för oss som var där och inte råkade blunda - visade oss sin fina tulpantatuering som han har på ryggen.
 Kolla vilka färger. Åh så fräscht det är med tulpaner!
En vacker blandbukett som fick inspirera oss alla journalister att binda oss en egen och ta med hem. Den blev inte lika stor och sprakande, men fin den också. Synd att jag skar mig i tummen på kuppen, det blödde som bara den, men läker fint.
Allt gott!
Eva

tisdag 8 januari 2013

Jag längtar tillbaka

 Sitter just nu och skriver på ett reportage om Hälsingland. Nej, jag kan inte avslöja mer. Inte mer än att jag längtar tillbaka! Det böljande vackra landskapet med öppna fält, blånande berg, djupa skogar och stolta träkåkar.
 Körde nästan i diket av alla blommande dikesrenar som jag var tvungen att njuta av. Tur att det inte var så mycket trafik ;). Fast jag fick stanna ibland för att fotografera härligheten och stilla sinnet.
 En ensam pelargon i ett fönster. Bara så enkelt och ändå så njutbart. Och krukan, Gränsfors förstås.
 Jag ångrar inte att jag fyllde bilen (nåja) med krukor från Blomkruksfabriken. Visserligen har vi fina krukor här i Höganäs också, men Gränsfors är aldrig fel. Inte minst åldras de extremt snyggt.
Fick se mängder av rosor på min resa också (hoppas att någon tidning fattar hur fina trädgårdar där finns så att ni också får se dem). Det här är bara en ögonblickbild från Hälsingegården Frägsta där jag bodde. Åh!
Svensk sommar när den är som bäst.
Fast ute börjar snödropparna kika upp ur jorden. Även om det mest är ful, grå, dimmig och regnig skånsk vinter i år så finns det fördelar med den också.
Allt gott,
Eva

måndag 7 januari 2013

Blå lockelser

Det är något med dörrar. Och det är något med blått. När jag plockade med bilderna från Gran Canaria igår så upptäckte jag min förkärlek för dörrfotografering. Särskilt om de är blå verkar de som en magnet på mig. Kanske är det för att dörrar väcker nyfikenhet om vad som finns bakom, som om de är början på en historia. Eller så är de bara vackra helt enkelt. (Snart, snart ska jag börja blogga om växter igen.)

 Rejält trappsteg till den här. Kanske för att det kommer skyfall ibland funderar jag.
 Snirkligt och vackert i gamla delen av Las Palmas.
 Blått!
 Ännu mera blått!
 Graffiti med blå detaljer som på lite håll faktiskt döljer att det finns en dörr.
Och graffiti som skapar en dörr där det inte finns någon. Lite lagom busigt tycker jag. Undrar om jag skulle hitta lika många fina dörrar om jag tog en promenad med kameran hemmavid?
Allt gott,
Eva

söndag 6 januari 2013

Minnen från en resa

Till mina kurskamrater och för alla andra som vill se lite av Gran Canaria kommer här ett axplock bilder från min resa i december. Rekommenderar alla som reser dit att hyra en bil och köra upp i bergen - det var en häftig naturupplevelse. Nästa gång packar jag vandringskängorna.








Varmaste hälsningar,
Eva