Jordens gåvor

För mig är grönsakslandet är jätteviktig del av trädgården. Tyvärr är det inte så stort, men det gör egentligen inte så mycket eftersom det blir lättare att hinna med att sköta det. Och vi äter ändå inte mer än ett par salladshuvuden i veckan. Att äta det jag själv odlat är en oslagbar känsla. Sallaten är mycket fin i år, dock har tvestjärtarna gjort en del fula hål i isbergsalladen, men sniglarna är ännu få.



Sockerärter är något av det godaste jag vet. Och så lättodlat! I år har det blivit så mycket att jag fått frysa in en del för vi hann inte äta upp alla sockerärtor i samma takt som de mognade. Då känner jag mig rik!



Första året med nya växthuset är en succé. Vi har ätit mängder av gurka och pelargonerna har aldrig trivts så bra. Tomaterna sattes sent och är inte mogna än, men på god väg liksom chili och miniaubergine. Av melonen blev det dock inget, den dukade under när jag var på semester, kanske var det för varmt då. Vinrankan, det enda som är kvar sedan gamla växthuset har tagit sig fantastiskt bra, men i år siktar jag in mig på att leda upp huvudrankor och har bara låtit några få klasar med druvor vara kvar.



Basilikan älskar växthuset och jag älskar den! Hemmagjord pesto är oslagbart!

I våras föll jag för en planta svartvinbärssalvia, vars blad doftar just svarta vinbär. Jag har dock inte hittat något användningsområde för den ännu. Men den blommar fint. Tips någon?

Mannen fastnade istället för ananassalvia som i ett dansk tv-program liknades vid doften av champagnebrus (pommac). Inte heller denna har blivit använd ordentligt men det borde gå att få till någon dessert tycker jag. Recept och idéer mottages tacksamt.

Kan lägga till att regnet (äntligen) kom i natt. Nu lovar jag dansa soldans och hoppas bli bönhörd - för nu längtar jag efter nya dopp i havet.

Eva

PS. Vi har ätit potatis också, och rädisor, och spenat i mängder - men de åts upp innan kameran hann föreviga dem.